Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sykomor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6245
Symboliska böcker—Symons.
6246
= igenkänningstecken). Bet. sinnebild,
bildlig framställning av en idé, ett
moralbud el. en person. — Symbol i’k,
sinne-bildslära, vetenskapen om symbolernas
bruk och betydelse; symbolisk
framställning; även: framställning av en
kyrko-lära med ledning av kyrkans
bekännelseskrifter. — Symbolis e’r a, bruka
symboler ; vara sinnebild av. — S y m b o’l i s k,
sinnebildlig; hörande till de kristna
kyrkornas bekännelseskrifter. — S y’m b
o-1 u m, plur. s y’m b o 1 a, bekännelseskrift.
Symboliska böcker. Bekännelseskrifter,
i vilka ett kyrkosamfunds läroåskådning
fått ett auktoriserat uttryck.
Symboli’sm. En litterär riktning, som
först framträdde i Frankrike på 1880-talet.
Den innebar en reaktion mot den
härskande naturalismen; i st. f. dennas nyktra,
ofta fotografiskt torra återgivande av
verklighetens detaljer ville s. skapa
stämning, fånga det innersta och oåtkomliga,
»själen» i tingen. Den blev därför ofta
dunkel och svårförståelig med böjelse för
mystik och allegori. I fråga om poesiens
teknik eftersträvade den större frihet i
versbehandlingen. Bl. betydande målsmän
för s. kunna nämnas P. Verlaine, S.
Mallarmé, E. Verhaeren, H. de Régnier och M.
Maeterlinck. Dess idéer spredos även till
andra länder; i Sverige har den sin
närmaste motsvarighet i 90-talets romantiska
renässans. — S y m b o 1 i’s t, anhängare
av s.
Sy’mbolum (grek.; lat.), plur. s y’m b o 1 a.
Bet. igenkänningstecken; (kristen)
bekännelseskrift. — S. a p o s t o’l i c u m, den
atanasianska trosbekännelsen. — Jfr
Ekumenisk!
Symfoni’ (it. sinfoni’a av grek. symfoni’a
— samklang). I den grek, musiken
konso-nans, under 14—1500-talen ett
instrumentalstycke i allm., liktydigt med sonata.
Först med 1600-talet fick s. en bestämd
karaktär såsom ett homofont hållet stycke,
vanl. för flera instrument. Då operan
framträdde på 1600-talet, användes
benämningen s. om den instrumentala
inledning, som nu kallas uvertyr. Uvertyrens
dåvarande tresatsiga form övergick på s.,
så att man redan vid 1700-talets början
med s. menade en orkesterkomposition i tre
delar av olika karaktär. Även sonatens
form utövade inflytande på s:s yttre
gestalt. Den egentl. medelpunkten för s:s
vidare utveckling blev Mannheimskolan.
Och med Haydn, Mozart, Beethoven och
Schubert nådde den sin klassiska gestalt
(ett cykliskt verk för orkester, till
uppbyggnaden format som en sonat) och
fulländning. — K ö r s y m f o n i el. o’d
e-symfoni, en symfoni med vokalt inslag. •
Beethoven är genom sin nionde symfoni
dess skapare, och han har funnit
efterföljare i bl. a. Berlioz, Mahler m. fl. — Si
n-f o n i e’t t a, en liten symfoni. — S y m f
o’-n i s k, angivande att ett orkesterstycke
liknar en symfoni. —Symfonisk dikt,
en självständig art av programmusik, utan
bestämd satsindelning och inre
uppbyggnad, blott tätt ansluten till en poetisk idé.
Jfr Programmusik!
Symfy’s (grek. sy’mfysis =
sammanväx-ning). Hopfogning av två ben medels
broskmellanlägg.
Symmer [si’mme], Robert, d. 1763.
Eng. fysiker, känd som upphovsman till
den dualistiska teorien för elektriciteten.
Se Elektricitet!
Symmetri’ (grek. symmetri’a, av syn —
tillsammans och me’tron = mått). Den
överensstämmelse mellan två el. flera delar
av samma kropp, som visar sig i att de
kunna uppfattas som varandras
spegelbilder. Det el. de plan, som skiljer de
symmetriska delarna, kallas kroppens s y
m-metriplan, motsv. linje i en plan figur
symmetrilinje. En punkt, som
ligger i skärningen mellan två el. flera
symmetrilinjer kallas
symmetricen-t r u m. — Symm e’t risk, åt olika
håll likformig, delbar i två lika hälfter.
Kem. föreningar med symmetriskt byggda
molekyler kallas ofta s.
Symons [si’mons el. sa’j-], Arthur, f.
1865. Eng. förf, och litteraturkritiker, som
utgivit diktsamlingar, påverkade av
modern fransk poesi, särskilt Verlaine, bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>