Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tallskottvecklare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6311
Ta’lpa—Ta’lus.
6312
mans huvudton genom att bringa den från
lungorna kommande luften i vibration, i
vidare bemärkelse även de föränderliga
resonansapparater, varigenom variationerna
i stämmans klangfärg samt de för
konsonanterna och vokalerna nödvändiga
bitonerna och biljuden frambringas (svalgets,
näsans och munnens håligheter, tungans,
munhålans och läpparnas muskler).
Människans högt utvecklade talförmåga
sammanhänger mindre med dessa talorgans
egenskaper; den är främst beroende av den
rika utvecklingen av det område i
hjärnbarken, varifrån t. innerveras (t a 1 c e n
t-rum). Jfr bild till art. Hjärna!
Ta’Ipa, T a’l p i d se. Se Mullvadar!
Talsystem. Varje metod att beteckna ett
större tal genom sammansättning av två
el. flera benämningar el. tecken för mindre
dylika. De flesta t. äro decimalsystem,
d. v. s. använda talet 10 som bas,
säkerligen beroende på ett urspr. räknande på
fingrar och tår (jfr Måttsystem!).
Vid beteckning av talen användes dels a
d-ditionsprincipen, i det att ett tal
betecknas med tecknen för två tal, vilkas
summa det utgör (t. ex. i romerska
siffrorna VI och XXXII), dels, ehuru sällan,
subtraktionsprincipen
(romerska siffror IV och IX), dels m u 1 t i p 1
i-kationsprincipen (till exempel
kinesernas och japanernas tecken för
jämna tiotal). Inom
positionsaritme-tiken användes en kombination av
additions- och multiplikationsprinciperna med
en särskild princip, enl. vilken varje
siffras valör beror på dess plats i det
färdigskrivna talet, i det att dess
ordningsnum-mer, räknat fr. talets slut och minskat
med 1, anger vilken potens av en viss
bas, som siffran skall multipliceras med.
Så är i vårt vanl. talsystem, vars bas är
10, värdet av siffran 3 i talet 1 344 208 =
3:105 = 30 0 000, emedan denna siffra är
nummer 6 från slutet. Detta system
förutsätter införande av tecknet 0 för att
beteckna, att motsvarande potens av basen
saknas. Dessutom behövas lika många oli.
ka siffror (inberäknat nollan), som basen
anger.
Taltecken. Sammanfattande beteckning
för siffror och alla andra tecken, t. ex. yr,
e, som användas för att beteckna bestämda
tal. De flesta talsystem, dock ej vårt
vanliga, fordra särskilda tecken för 100, 1 000
o. s. v. Jfr Noll, Siffror,
Talsystem!
Talteori. Beteckning för den gren av den
högre matematiken, som icke använder sig
av andra tal än de s. k. naturliga (d. v. s.
de hela, positiva talen), och som har till
uppgift att undersöka lagarna för dessas
inbördes delbarhet, primtalens fördelning
m. m. dyl. Som t:s grundläggare räknas
D i o f a n t o s, bl. dess främsta
representanter i nyare tid märkas Fermat, Euler,
Lagrange, Legendre, Gauss, Dirichlet,
De-dekind, Hermite och Kronecker.
Taltrast (Talltrast) eller
Sångtrast, Vaka, Nattvaka, Klädra
[Tu’rdus mu’sicus). En av våra vanligaste
Trastfåglar, allmänt känd för sin
vackra och egenartade sång, som den
särskilt låter höra om kvällarna. Till färgen
är t. ovan gråbrun, under vit med
avlånga mörka fläckar. Längden är omkr.
22 cm. T. lägger 4—6 blågröna,
svartfläckiga ägg. Den är i regel flyttfågel, men
enstaka individ övervintra i s. Sverige.
Ta’lus (lat.). Bet. tärning. 1. Inom
geologien beteckning för samlat
vittringsmate-rial, t. ex. å fjällsluttningar nedanför en
brant. Jfr De t r i tu s! 2. Inom
anatomien det ben i människans fot, som ligger
TALTRAST med ungar.
Fotografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
