Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teakträd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6337
Teakträd—Teater.
6338
TORKNING AV TEBLAD PÅ JAVA.
Fotografi.
ducenterna. Sveriges te-import uppgick år
1930 till 431 ton med ett värde av 1 478 000
kr. Konsumtionen per inv. är i England
och Ryssland mer än 6 ggr så stor som i
Sverige.
Teakträd [tik-]. Se Tectona!
Te A’nau. Sjö på Nya Zealands sydö, ngt
större än Siljan och Nya Zealands största
sjö.
Tearos. Se Rosa!
Teater (grek. te’atron av te’a —
skådespel, lat. thea’trum). Bet. skådebana, själva
teaterhuset el. scenisk konst. Den grek. t.
uppstod ur Dionysosfesternas
hyllningskö-rer (tragedien) och skämtsamma
upptåg (komedien). Den s. k. k
ö-r e n, som tidigast utförde sång och dans
kring gudens altare, dominerade det
antika dramat, där själva det dramatiska
elementet var ytterst svagt med urspr. endast
en skådespelare. Er. Sofokles tid
uppträdde tre, stundom fyra personer, och på
400-talet nådde den grek. t. sin högsta
blomst-ring (tragöder som Ais k ylos,
Sofokles och Evripides,
lustspels-förf., som Aristofanes). En
avläggare av den grek. t. var den romerska, som
förföll i råa fäktarspel och djurstrider,
utkämpade på väldiga amfiteatrar.
— Liksom den grek, teatern uppstod
medeltidens t. självständigt ur den kat.
gudstjänsten; vid de stora högtiderna
uppfördes i kyrkorna bibliska dramer (se vidare
Mysterier!). Teatern hade hittills
spelat under bar himmel, men med
renässansens t. flyttar den inomhus. Den nya
tidens t. har sina rötter i både antik och
medeltid. En regelrätt klassicism, resp,
pseudoklassicism, utmärker det franska
dramat under dess mest lysande period på
1600-talet. En medeltida karaktär bibehöll
däremot renässansens t. i England (S h a
k-spere). Ur renässansdramat, it. operan
och barockfestspelen framkom den s. k.
hovteatern (en fullt världslig och
mera fast t. med illusionsscen, dekorationer
och rampljus), varav nutidens t. mer el.
mindre är en avbild. De moderna
teatermännen sträva emellertid i viss mån bort
härifrån (från »tittskåpsteatern» till »den
formala scenen», d. v. s. t. som illusion av
verklighet el. t. som en mera formbetonad
konst). Som en reaktion mot den
romantiska t. uppkom den naturalistiska t. (i
Norden främst Ibsen, Strindberg).
Den allra modernaste t. är dock ofta
riktad mot denna naturalism och bygger i sin
tur på drömmen, fantasien, det avsiktligt
förstorade, förvirrade: »de inre synernas
skådespel», »nyromantik», »symbolism»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
