Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belgier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621
Belgier—Bellado’nna.
622
Spanien och 1713 under Österrike. Under
den franska revolutionen införlivades B.
med Frankrike. Wienkongressen 1815
bestämde, att B. skulle förenas med Holland
till »konungariket Nederländerna» under
Vilhelm I av Oranien. Genom en
revolution 1830 bröt sig B. ut ur föreningen,
valde 1831 en egen konung, Leopold I, och
har sedan dess ägt bestånd som självstän-,
dig stat. Vid världskrigets början 1914
erövrades B. av tyskarna i trots av den
av stormakterna tidigare garanterade
ständiga neutraliteten, och regeringen
flyttade först till Antwerpen och sedan till
Ostende och Le Havre i Frankrike.
Tyskarnas försök att organisera en flamländsk
stat misslyckades på grund av
befolkningens motstånd. Efter tyskarnas nederlag i
världskriget avträddes till B. områdena
Moresnet, Eupen och Malmedy. 1918
avslöts ett försvarsförbund med Frankrike,
som 1920 utvidgades till ett militärförbund.
Belgiens intima anslutning till den franska
politiken tog sig även uttryck i att Belgien
deltog i Ruhrockupationen. Vid bildandet
av Nationernas förbund blev Belgien
ickepermanent medlem av förbundsrådet och
förblev detta till 1927. År 1925 träffade
koalitionsregeringen Poullet—Vandervelde
en uppgörelse med Holland i tvistefrågan
om rätten till Schelde samt en gynnsam
uppgörelse med Förenta Staterna om
krigs-skulderna till detta land. Språkfrågan i
landet har under de senare åren utgjort ett
vanskligt tvisteämne, som givit upphov till
ministerkriser. År 1921 medgavs att
flamländskan skulle vara förvaltningsspråk i de
delar av landet, där den talas av folket,
varjämte universiteten i Gent och Louvain
gjorts tvåspråkiga. — Litt.: G. Siösteen:
Det moderna Belgien. A. de Ridder m. fl.:
Belgien, en översikt (1928).
Belgier 1. b e 1 g e r. Namn på en av de
tre huvudstammarna i Gallien på Caesars
tid och på inv. i det nuv. Belgien.
Belgiska Kongo. Se Kongo!
Be’lgrad (serb. Beograd = den vita
borgen). Huvudstad i Jugoslavien, belägen
vid Savas och Donaus sammanflöde. B.
har universitet och starka befästningar
samt är en viktig järnvägsknut (bl. a.
Orientbanan över Sofia till
Konstantino-pel) och Jugoslaviens förnämsta hamnstad.
B. var under antiken en rom.
militärstation och hette då Singidunum. Som kristen
utpost mot turkarna ägde B. under
medeltidens krig mot dessa stor betydelse och
har sedan genomgått skiftande öden, tills
staden 1918 blev huvudstad i det nya
riket Jugoslavien. 225 000 inv. (1929).
Belgravia [baelgre’jvjo]. Stadsdel i
West-end i London s. om Hyde Park.
Be’lial (hebr.). Bet. antagl. fördärv.
Judisk benämning på Djävulen (2 Kor. 6 kap.
15 v.).
Belinskij. Annan stavning för B j e 1 i n
s k i j.
Belisa’rius, d. 565 e. Kr. östrom. fält
herre under kejsar Justinianus I. B. vann
betydande segrar mot de inträngande
vandalerna, östgoterna och hunnerna men lyc
kades icke varaktigt skydda riket.
Bell. I. A n d r e w
B., f. 1753, d. 1832.
Skotsk pedagog,
grundläggare av den
s. k.
Bell-Lancaster-ska växelundervisningsmetoden (jfr [-Växelundervisning!)-]
{+Växelunder-
visning!)+} II. 1.
Alexander
Melville B., f.
1819, d. 1905. Skotsk
språkman, berömd
för sitt ljudsystem, varigenom han gagnat
dövstumundervisningen, och genom sin
systematiska indelning av den vetenskapliga
fonetiken. 2. Alexander Graham
B., f. 1847, d. 1922. Den förres son,
skotsk-nordamer. fysiolog och fysiker, telefonens
uppfinnare (1876).
Bellado’nna (it.). Bet. skön dam. En till
fam. Solana’ceoe hörande växt (A’tropa
bellado’nna), vars hemland är södra och
mellersta Europa. Hos oss odlas den som
prydnadsväxt och förekommer stundom förvil-
A. G. BELL. Fotografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
