Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Damanhur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1385
Damanhu’r—Dama’st.
1386
västligaste hörn (Särna socken) på
gränsen till Norge upprinnande Storån; den
genomflyter Siljan. — Väste r-D. bildas
av två källfloder, Fuluälven och Görälven,
den förra med källa i Karmsjön, den
senare på Drevfjället (båda i Särna socken).
D:s båda huvudkällfloder förena sig nära
Djurås jst. vid S. D. J. (Gagnefs socken),
varefter huvudfloden fortsätter genom s.
Dalarna och utmynnar i Bottniska viken
inom Uppland och Uppsala län. Hela D:s
längd är 520 km, dess flodområde 29 000
kvkm och dess normala medelvattenmängd
352 kbm i sek. Näst Torne älv är D.
Sveriges längsta flod. — Vid D. ligga
följande kraftstationer och järnverk: Moekfjärd
i Gagnefs socken (ägare:
Väster-Daläl-vens kraft a. b.), Bullerforsen i Gagnefs
socken vid Djurås (ägare: St.
Kopparbergs bergslags a. b.), Forshuvud i
Gagnefs socken vid Djurås (samma ägare),
Domnarvet i St. Tuna socken, järnverk
och kraftstation (samma ägare), Avesta,
järnverk och kraftstation (ägare: Avesta
järnverk), Söderfors, järnverk (ägare:
Söderfors bruks a. b.). Untraverket i
Uppsala län (ägare: Stockholms stad),
Lanfor-sen (ägare: Stockholms stad), Älvkarleby i
Uppsala län (ägare: Sv. staten). Litt.: K.
E. Forsslund: Med Dalälven från källorna
till havet (3 band 1919—30 ff.).
Förteckning över Sveriges vattenfall, utg. av
Kungl. Vattenfallsstyrelsen (1921).
Damanhu’r. Handelsstad i n. Egypten,
betydande stapelplats för bomull. 52 000
inv. (1927).
Damäo [dama’ån] 1. D a m a’n. Portug.
besittning i v. delen av Främre Indien,
med stora saltverk. 49 000 inv. (1921).
Dama’ra. Se Her er o!
Damara’land. Den centrala delen av
Britt, (f. d. tyska) Sydväst-Afrika.
Dama’sk. Ett slags fotbeklädnad. Ordet
har uppkommit genom förväxling med
damast av tysk. Gamasche, sannolikt
härstammande fr. sp. guadama’ci, ett slags
läder, så kallat efter staden Gadamés i
Tri-polis.
Damaske’n-plommon (efter staden
Damaskus) . Se Chrysophyllum!
Damaske’n-stål. Äkta d. framställes
genom sammansvällning av olika
stålsorter och därpå följande etsning med syror,
vilket ger de olika stålslagen olika färg,
oäkta d. endast genom olika stark
ets-behandling av mönstrets olika delar. D.
har fått sitt namn efter staden Damaskus,
där det fordom tillverkades.
Dama’skus. Huvudstad i den franska
mandatstaten Syrien vid foten av
Anti-Libanon, knutpunkt för mycket
omfattande karavanhandel, utgångspunkt för
Mek-kabanan. D. har ovanligt väl bevarat sin
orientaliska prägel och har ett stort antal
moskéer. Omgivningen är en rik
jordbruksbygd. 194 000 inv. (1929).
Dama’st 1. damask. Ett urspr. i
Damaskus förfärdigat atlasvävt tyg, vari ett
mönster bildas av glänsande trådar mot
matt botten 1. tvärtom. Den vanligaste d.
är av linne.
UTSIKT ÖVER DAMASKUS. Fotografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
