Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dissenters ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1527
Disse’nters—Dissociatio’n.
1528
ra och undersöka djur- och människolik. —
Dissekti o’n, subst. av d.
Disse’nters (lat. dissenti’re = vara av
olika mening). Eng. namn på dem, som
icke tillhöra statskyrkan.
Dissertatio’n (lat. disserta/tio =
isärplockande, dryftande). Disputation,
doktorsavhandling (särskilt om utländska
dylika).
Disside’nter (lat. disside’re = avvika,
vara oense). Bet. egentl. detsamma som
dissenters. Isynnerhet i Polen under
1500-, 1600- och 1700-talen benämning på
medl. av alla kyrkosamfund utanför den
rom.-kat. kyrkan.
Dissimilatio’n (lat. dissi’milis = olik).
1. Inom språkvetenskapen förändring av
ett språkljud till större el. mindre olikhet
med ett annat närstående, t. ex. nycklar
av fsv. lyklar. 2. Nedbrytning av organisk
substans i enklare beståndsdelar,
försiggående inom en levande cell. Vid d. frigöres
energi. De materiella slutprodukterna vid
fullständig d. äro vatten, kolsyra och ev.
urinämne m. fl. enkla kväveföreningar.
Mots.: assimilation.
Dissociatio’n (lat. dissocia’re = söndra).
Bet. sönderdelning, sönderfall. Inom
psykologien användes ordet om sönderfallande
av normala själsliga sammanhang,
särsk. om
personlighetsklyv-n i n g. Inom kemien användes det för att
beteckna ett omvändbart (reversibelt)
sönderfallande av molekyler (återföreningen
kallas association). Kemisk d. kan
vara av två olika slag, t e r m i s k och
elektrolytisk d. 1. Termisk d.
sker på grund av upphettning. Hit hör t.
ex. kalciumkarbonatets sönderdelning i
oxid och koldioxid vid omkr. 900°
(»kalkbränning»). Dissociationsgraden,
d. v. s. förhållandet mellan antalet
sönderdelade molekyler och totala antalet dylika,
stiger alltid med värmegraden men är
beroende av gastrycket endast för det fall,
att volymen av de i reaktionen deltagande
gaserna förändras vid d. 2.
Elektrolytisk d. äger rum, då en elektrolyt,
d. v. s. en syra, en bas el. ett salt, löses i
vatten, varvid den sönderfaller i joner.
Att d. i större utsträckning äger rum
hävdades först avArrhenius (»A:s
elektro-lytiska dissociationsteori», 1887);
som mått på dissociationsgraden,
d. v. s. den bråkdel av saltmängden, som är
underkastad d., antog Arrhenius
förhållandet mellan å ena sidan ekvivalenta
ledningsförmågan (se Elektrisk
ledningsförmåga!) vid den f
örhan-denvarande utspädningen och å andra
sidan det gränsvärde, som samma storhet
närmar sig, när utspädningen blir allt
större och större. Han utgick därvid från,
att d. är fullständig vid oändlig
utspädning, och att endast jonernas antal
bestämmer en lösnings ledningsförmåga. Numera
anser man d. vara ännu större än vad
nämnda beräkningssätt anger, i det i
n-terjonkrafterna, d. v. s. de
elektriska attraktions- och repulsionskrafterna
mellan jonerna, nedsätta deras rörlighet;
neutrala salter i vattenlösning betraktas
som praktiskt taget fullständigt
dissocie-rade upp till ungefär 0,1 normal
koncentration (»teorien för fullständig
dissocia-tion»). Den matematiska och
termodynamiska behandlingen av hithörande
problem har utarbetats av framför allt B j e
r-rum, Debye och Huckel, B r ö
n-s t e d samt L e w i s. I andra
lösningsmedel än vatten är d. i allmänhet mindre, i
det den avtager med avtagande d i e 1 e
k-tricitetskonstant för
lösningsmedlet. —
Dissociationskon-s t a’n t; enl. ma ssverkans lag
måste vid dissociationen produkten av
jonernas koncentration vara lika med en viss
konstant, k, multiplicerad med de
odisso-cierade molekylernas koncentration. Denna
lag gäller dock endast för mycket svaga
elektrolyter, d. v. s. sådana med nog liten
dissociationskonstant (praktiskt taget ung.
upp till 0,1); vid starkare elektrolyter vålla
interjonkrafterna avsevärda avvikelser.
Litt.: G. Starck: Om lösningar. Ett
kapitel ur den moderna kemien (Verd. Småskr.
n:r 147). — Jfr Elektrolys,
Elektrolyt, Jon, Massverkans lag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
