Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk laddning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1733
Elektrisk laddning—Elektrisk spänning.
1734
där den skall användas. Därvid är det
åtminstone vid större energibelopp och
längre avstånd ekonomiskt fördelaktigt att
ha strömstyrkan liten och den elektriska
spänningen till följd därav hög. Från de
större kraftstationerna,
primärstationerna, utgå därför vanl. s. k. pr
i-in ä r 1 i n j e r för 40 000—220 000 volts
spänning, vilken sedan vid
sekundärstationer transformeras till lägre
spänning, 10 000—20 000 volt, och
eventuellt till ännu lägre vid t e r t i ä r s t
a-tioner. För belysning och motordrift
användes i Sverige oftast 220 volts
spänning.
Elektrisk laddning. Den
elektricitets-mängd, som befinner sig vilande hos en
viss kropp.
Elektrisk ledningsförmåga. Förmågan
att släppa fram elektr. strömmar
tillkommer alla ämnen, ehuru i ytterst olika grad.
Hos en del ämnen, s. k. ledare, kan
även den minsta spänning framkalla en
elektrisk ström, men hos andra, s. k.
isolatorer el. oledande ämnen, fordras
en spänning av viss styrka
(genomslags-spänning), för att strömmen skall komma
i gång. Ledarna indelas i ledare av
första ordningen, d. v. s. sådana, i
vilka strömmen icke är förbunden med
någon transport av atomer utan endast
består i en ström av elektroner, och
ledare av andra ordningen d. v. s.
sådana, i vilka strömmen består i en ström
av elektriskt laddade atomer eller
atomgrupper, s. k. joner. Till ledare av
första ordningen höra alla metaller samt
en del andra fasta ämnen ss. kol; till
ledare av andra ordningen höra
kristalliserade salter, lösta syror, baser och salter
(elektr oly ter) samt joniserade gaser.
Ledningsförmågan är omvänt proportionell
mot det elektriska ledningsmotståndet (jfr
Elektriskt motstånd!). Enheten
för ledningsförmågan är därför lika med
det omvända värdet av enheten för mot-
1
ståndet, d. v. s. = , (vilken enhet
kallas mho el. reciprok okm). — S p e c i-
59 — Åhlén & Söners Uppslagsbok.
f i k (elektr.) ledningsförmåga,
elektr. ledn.-förmågan hos en 1 cm. lång och
1 kvcm. tjock ledande cylinder av ett visst
ämne. — Ekvivalent (elektr.)
ledningsförmåga, elektr. ledningsform,
hos ett 1 cm. tjockt skikt av en saltlösning,
innehållande sammanlagt 1 ekvivalent
av det lösta saltet.
Elektrisk maskin. Se Elektriska
m a s k i n ar!
Elektrisk motor. Detsamma som e 1 e
k-tromotor. SeDynamomaskin!
Elektrisk spänning el. elektrisk
potential. En punkts e. s. bestämmes
genom den elektriska energi, som måste
användas för att bringa en
elektricitets-mängd av enhetsstorlek till denna punkt
från ett ställe så långt bort, att det är
undandraget alla elektriska krafter. Eftersom
ett så avlägset ställe blott har tänkt
existens, så observerar man i praktiken blott
spänningsskillnader el.
potentialdifferenser, vilka alltså
mätas genom energiåtgången (eller
energiutvecklingen) när enhetsmängden
elektricitet bringas från det ena stället till det
andra. Den praktiska enheten för
spänning är volt (jfr Elektriska
enheter!). Med »220 volts spänning» på en
elektrisk strömledning menar man, att
potentialdifferensen mellan de båda
tillledningstrådarna (»polerna») är 220 volt,
när trådarna icke äro förbundna med
varandra; förbinder man trådarna t. ex.
genom en lampa, så sjunker
spänningsskill-naden mellan dem, mera ju mindre
motståndet i den inkopplade apparaten
(lampan) är, och ju större strömstyrka, man
alltså låter flyta mellan polerna. Ju högre
spänningsskillnad två från varandra
skilda elektriska ledare (kondensatorer) ha,
dess lättare uppstår gnistbildning mellan
dem (jfr Elektrisk urladdning!).
Hög spänningsskillnad är icke i och för
sig mått på stor elektrisk energi; för
avsevärd energiutveckling behövs det också
att någorlunda stora elektricitetsmängder
äro i rörelse. Genom att t. ex. gnida en
glasbit mot tyg eller draga ut ett stycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
