Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk laddning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1735
Elektrisk ström—Elektriskt ljus.
1736
kautschuk åstadkommer man lätteligen
spänningsskillnader på hundratals och
tusentals volt mellan olika ställen på
tyget, resp, gummit; men de alstrade
elek-tricitetsmängderna äro i detta fall så
ytterst små, att man sällan observerar någon
gnistbildning, än mindre kan mäta de
uppkomna strömmarnas styrka eller iakttaga
någon verkan av dem. Jfr
Elektrici-tetsmaskiner, Elektrisk stöt!
Elektrisk ström. E. s. består i en rörelse
av elektriciteten vanl. förorsakad av en
skillnad i elektrisk potential el. spänning
mellan olika punkter i strömbanan. Som
det finnes två slag av elektricitet, vilka
båda kunna vara i rörelse, har man ofta
samtidigt två strömmar, som gå i
motsatta riktningar. Man har då sedan gammalt
överenskommit att betrakta den riktning,
vari den positiva elektriciteten strömmar,
som strömmens riktning. Enligt
elektronteorien är det emellertid i ledarna av
första ordningen endast elektronerna, d. v. s.
den negativa elektriciteten, som strömmar,
men man bibehåller dock fortfarande den
gamla beteckningen för strömriktningen.
Om strömmen under någon längre tid
bibehåller samma riktning, kallas den
likström, om den däremot växelvis kastar
om sin riktning flera gånger i sek., kallas
den växelström. Med
strömstyrkan menas den elektricitetsmängd, som
på 1 sek. passerar genom ett tvärsnitt av
strömbanan. Strömstyrkan beror dels på
spänningen mellan strömbanans
ändpunkter och dels på ledningsmotståndet hos det
medium, varigenom strömmen framgår (jfr
O hms lagl). Den elektriska strömmens
effekt mätes genom produkten av
strömstyrkan och spänningen mellan
strömbanans ändpunkter och energiutvecklingen i
ledningen med denna produkt,
multiplicerad med den tid strömmen varar. — Jfr
Elektriska enheter!
Elektrisk stöt. Populär benämning på
nervchock vid beröring av
spännings-förande elektrisk ledning el. laddade
elektr. kondensatorer. Den undre gränsen
för den farliga spänningen ligger vid 40
ä 60 volt. Växelström är genom sin
inverkan på hjärtat och de kramp tillstånd den
framkallar i allm. vida farligare än
likström; men om periodtalet är mycket högt
(flera 100 000 pr sek.) blir växelströmmen
åter mindre farlig, ända till ofarlig, och
användes t. o. m. för behandling av
sjukdom (jfr T e s 1 a s t r ö m m a r!). Den tid,
under vilken den elektriska strömmen
passerar kroppen, samt dennas elektriska
motstånd äro också av betydelse för den
uppkomna skadans grad. Utom lokala
förbränningar, särskilt på platsen för
strömmens in- och utträde, kan det inträda
medvetslöshet, förlamningar,
känselrubbningar m. m. Dessa senare symptom äro
i de flesta fall av övergående natur,
såvida en e. s. ej genast medför döden,
vilket ofta inträffar. Jfr Elektrisk
spänning, Elektriska organ!
Elektriskt fält. Se Kraftfält!
Elektriskt ljus. Ljus, som frambringas
därigenom, att en kropp upphettas till
glödgning genom en elektrisk ström.
Detta beror på att den glödande kroppen har
ett betydligt större motstånd och mindre
värmekapacitet än den övriga ledningen,
ty värmeutvecklingen i ledningen är
proportionell mot motståndet, när
strömstyrkan är densamma. Allt efter det sätt,
varpå detta motstånd åstadkommes, får man
tre olika slag av elektriskt ljus:
glödljus, bågljus och glimljus. 1)
Glödljuset, alstras vanl. genom
motståndet hos en mycket fin tråd, som
numera nästan alltid består av wolfram
(tidigare även tantal el. kol). För att tråden
icke skall förbrinna, är den innesluten i
en glaslampa (glödlampa), som antingen
är lufttom el. fylld med en förtunnad gas,
som icke kan underhålla förbränningen, t.
ex. kvävgas (nitralampor m. fl.) el.
någon ädelgas, vanl. neon. I de gasfyllda
lamporna motverkas den skymmande
beläggning på glödlampans insida, som vid
högt vakuum så småningom bildas genom
från glödtråden utslungade metallpartiklar,
och som nedsätter lampans livslängd. Ett
särskilt slags elektr. glödljus är den s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
