Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilepsi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1805
Epilepsi’—Episo’d.
1806
nad njutningslära. E. var en av de främsta
företrädarna under antiken för atomläran,
enligt vilken allt är uppbyggt av atomer,
som mekaniskt fogats till varandra. I
motsats till Demokritos antog E. viljans frihet.
Jfr Atomistik! — Epikur é, i
inskränkt bet. anhängare av E., i vidsträckt
mening en njutningslysten person (ofta
med klandrande bibetydelse).
Epilepsi’ (grek, epilepsis = anfall) el.
fallande‘sot (fallandesjuka).
Sjukdom, som yttrar sig i krampanfall,
oftast åtföljda av medvetslöshet. Någon
enhetlig orsak till e. finnes icke. Man brukar
särskilja den genuina och den sekundära e.
Med den förra, som är en ärftlig sjukdom,
är stundom i senare stadier förbunden
åtskilliga psykiska rubbningar, t. o. m.
sinnessjukdom. Denna form av e. utgör i
Sverige hinder för äktenskaps ingående.
Den sekundära e. däremot är endast ett
symptom vid en organisk hjärnsjukdom
såsom tumör, åderförkalkning, syfilis el.
andra inflammatoriska processer i
hjärnan och dess hinnor. Behandlingen av den
sekundära e. dikteras av grundlidandet,
vid den genuina formen äro brom- och
luminalpreparat de verksammaste medlen
att förebygga anfall.
Epilo’bium. Växtsläkte, sv. namn D u
n-t r a v, (fam. Oenothera’cece) med omkr. 160
arter, spridda över nästan hela jorden.
De ha långa, smala fröhus, långhåriga frön
och ljusröda el. vita blommor. I Sverige
finnas 17 arter; mest känd är E.
angusti-fo’lium (Kropp el. Mjölke), vars blad
fått användning till förfalskningar av te.
Epilo’g (grek. epi’logos = slutord efter
ett anförande). Ett ofta sammanfattande
tillägg till ett diktverk, särskilt ett
skådespel. Jfr Prolog!
Epime’nides, 600- el. 500-talet f. Kr.
Kretensisk siare, om vilken många
underverk berättas.
Épinal [epina’11]. Fabriksstad i n. ö.
Frankrike (dep. Vosges), med stor
bomullsindustri. E. är starkt befäst. 27 000
inv. (1926).
d’Épinay [depinä’], LouiseFlorence
f. Tardieu d’E s c 1 a v e 11 e s, f. 1726,
d. 1783. Fransk förf., som spelade en viktig
roll i sin tids litterära liv och bl. a.
beskyddade Rousseau. Hon efterlämnade
romantiserade memoarer (sv. övers. Fru de
Montbrillants ungdom, 1925).
Épinglé [epäiigle’] (fransk.). Ripsartad
enfärgad vävnad, använd som
klänningstyg-
Epiphy’llum. Kaktussläkte med platta,
bladlika stammar och röda blommor. En
enda art, E. trunca’tum (Julkaktus),
är inhemsk i Brasilien och odlas ofta som
krukväxt.
Epipo’gum aphy’llum (Skogsfru). En
i Sverige mycket sällsynt bladlös,
saprofy-tisk orkidé med stora, vitgula el. skära,
välluktande blommor.
Epi’rus. Se Epeiros!
Epi’scopus (lat.). Bet. biskop. — S
u’m-mus episeopus, högste biskopen, sv.
konungens titel i egenskap av statskyrkans
överhuvud.
Episko’p (grek, epi’ = ovanpå och
sko-pe’in = betrakta). Projektionsapparat,
byggd på ljusreflektion. Jfr B a 11
optik o n !
Episkopa’1 (grek. epi’skopos =
uppsy-ningsman, biskop). Bet. biskops-,
biskop-lig; adj. med syftning på e p i s k o p
a’l-kyrkan, d. v. s. den anglikanska
kyrkan (se d. o.!), el. på
episkopa-1 i’s m e n, en riktning inom rom.-kat.
kyrkan, som tillerkänner biskoparna samfällt
den högsta myndigheten inom kyrkan,
detta i mots. till p a p a 1 i’sm e n (lat.
papa = fader, påve), enl. • vilken denna
tillhör påven ensam. Den senare
åskådningen segrade först vid 1800-talets mitt.
Episkopa’t (lat. episcopa’tus). 1.
Biskops-döme. 2. En biskops ämbetstid. 3.
Samtliga biskopar inom en kyrka.
Episo’d (grek. epeiso’dion — inskott, ngt
utifrån kommet). 1. I antik mening den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
