Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2077
Flygning.
2078
nande horisontellt ställda kvarnvingar.
Dessa sättas i rotation av motorn, som
även driver en vanlig propeller, och hjälpa
till att lyfta maskinen, så att startsträckan
minskas. Nedstigningen kan göras nästan
lodrätt tack vare kvarnvingarna, och
maskinen stannar efter några få meters
rullning på marken. — Den största hittills
konstruerade flygmaskinen är
Dornier-flygbåten »DoX», som har en vingbredd av
48 m. Skrovets längd är 40,5 m. Den har
12 motorer på vardera 600 hkr och en
högsta hastighet av 242 km i timmen.
Vikten är med full last 49 ton och nyttiga
lasten 21 ton. Tre sådana maskiner
finnas, varav två tillhöra Italien.
Flygtrafik bedrives i Sverige av
a. b. Aero t ran sport. Av övriga
europ. flygbolag äro de mest kända
Deutsche Lufthansa i Tyskland, Det Danske
Luftfartsselskab (D. D. L.) i Danmark,
Koninklijke Luchtvaart Maatschappij (K.
L. M.) i Holland. Sabena i Belgien,
Aéro-oostale i Frankrike och Imperial Airways
i England. De längsta flyglinjerna
trafikeras av Imperial Airways mellan
England och Indien och England—Syd-Afrika,
samt av K. L. M. mellan Holland och
Holländska Indien på vilka linjer
huvudsakligen befordras post. De flesta av Europas
större städer äro förbundna genom
flyglinjer.
Trafikflygningen bär sig ännu (1932)
icke ekonomiskt, utan bolagen åtnjuta stora
statsunderstöd. Ett undantag härifrån
utgör en av tyskar trafikerad linje i
Columbia mellan landets huvudstad och
kusten och en linje från kusten av Nya
Guinea till guldfälten en timmes flygning från
kusten. Många planer ha uppgjorts för
flygtrafik över Atlanten. Svårigheterna äro
dock stora. Flygmaskinernas lastförmåga
tages helt i anspråk av bränslet. För att
undanrödja detta hinder har man planerat
flygning i etapper. Härvid kunna två
linjer tänkas: en nordlig via Island,
Grönland och Labrador och en sydlig via
Azorerna och Bermudasöarna. Rörande den
senare linjen pågå f. n. (1932)
underhandlingar mellan U. S. A., England och
Frank
rike. För att göra etapperna på denna
sträcka ännu kortare planerar man att
utlägga ett antal »flytande öar» för
mellanlandningar. Öarna ha konstruerats av den
amerikanske ingenjören Edward
Armstrong och bestå av stora däck, 330 m
långa och 102 m breda, vilande på ihåliga
pelare, vilka uppbäras av nedsänkta
pon-toner. öarna skulle förankras på omkring
350 eng. mils avstånd från varandra och
förses med hotell, hangarer, verkstäder etc.
Varje ö väger 17 500 ton, och
totalkostnaderna för öarna beräknas till 32 mill.
dollar. Hela projektet skulle kosta 65 mill.
dollar. Flygtiden beräknas till 24 timmar.
Postflygningen, som under de
senare åren utvecklats alltmer, är däremot
mera inkomstbringande. Särskilt i
Amerika har den visat sig ekonomisk. Den första
av amerikanska staten upprättade
postlinjen, som utrustades för nattflygning, var
New York—San Francisco, där trafiken
pågår natt och dag. Linjen är försedd med
fyrbelysning, radiofyrar och
meteorologiska stationer samt nödlandningsfält. Flera
flyglinjer gå nu över den amerikanska
kontinenten, delvis kombinerade med och ägda
av stora järnvägsbolag. Flyglinjer gå även
från U. S. A. till Västindien och ned längs
Syd-Amerikas kuster och över Anderna.
Säkerheten har ökats alltmer, dels
genom förbättringar på själva
flygmaskinerna och framför allt på motorerna, dels
genom användning av två, tre eller flera
motorer. Vidare har väderlekstjänst,
fyrbelysning, radiopejling och
instrumentutrustning förbättrats. Tack vare
gyroskop-instrument kan man numera flyga med
ganska stor säkerhet även i dimma,
flygarnas farligaste fiende, s. k.
blindflygning.
Långflygningar. Den första
världs-omflygningen gjordes 1924 av en
amerikansk eskader, som vid starten bestod av
fyra maskiner, varav dock endast två
genomförde flygningen, den ena förd av
löjtnant Smith och den andra av
svensk-amerikanen löjtnant Eric Nelson. Färden tog
175 dagar med 351 flygtimmar. Sträckan
var omkring 27 000 km.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
