Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glycerider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2443
Glyceri’der—Glyn.
2444
gräs). Den växer i vatten; de nedre
bladen äro ofta flytande. Stråna bli omkr.
1 m höga och uppbära en ensidig, gles
vippa med mycket små småax. Fröna
användes förr under namn av
mannagryn, medan numera med detta ord
menas sönderkrossade vetekorn.
Glyceri’der. Se Glycerin!
Glyceri’n (grek. glyky’s = söt).
Tre-atomig alkohol av formeln C3 H5 (OH) 3.
G. är en tjockflytande, söt, färg- och
luktlös vätska av spec. v. 1,265. Den kokar
vid 290° och stelnar, om den är alldeles
ren och långsamt avkyles, vid 17°. I
vanliga fall innehåller den dock något vatten
och stelnar ej. G. upptäcktes 1779 av den
sv. kemisten K. V. Scheele. Det erhålles
som biprodukt vid tillverkning av stearin
och tvål ur fetter och användes till
fram-ställn. av nitroglycerin, som tillsats till
stämpelfärger och kopiebläck samt till
åtskilliga salvor, kosmetiska medel 0. d.
Med syror bildar g. estrar, g 1 y c e r
i’-d e r. De viktigaste äro de olika arterna
fett.
Glyci’n. 1. Detsamma som g 1 y k
o-k o’l 1. 2. En mycket använd fotografisk
framkallare, innehållande
paraoxifenylgly-cin såsom verksam beståndsdel.
Glyci’ne. Växtsläkte (fam.
Legumino’-sce). Den mest bekanta arten är G.
hi’spi-da (Sojaböna), en av ö. Asiens
viktigaste kulturväxter. Jfr Soja, W i s t
a-r i a!
Glöckstadt, Emil R a f a e 1, f. 1875, d.
1923. Dansk finansman, direktör i
Land-mandsbanken i Köpenhamn, häktad 1923
och anklagad för att ha lämnat falska
uppgifter om bankens ställning. G.
avled innan domen föll.
Glycyrrhi’za. Se Lakritsrot!
Glykoge’n (grek. glyky’s = söt och
ge’-nein = alstra) el. leversocker,
leverstärkelse. Ett kolhydrat med hög
mo-lekylarvikt, som vid hydrolys ger först
maltsocker, sedan druvsocker (glykos). Det
påvisades först i levern, där det
förekom
mer som upplagsnäring för att sedan i
form av druvsocker övergå i blodet och
kringföras i kroppen. Det förekommer
även i musklerna och förbrukas vid
dessas arbete. Inom växtriket förekommer g.
hos svamparna.
Glykoko’ll el. g 1 y c i’n (grek. glyky’s
— söt och ko’lla = lim). Ett ämne, vars
formel är CH2 . NH2 . C00H
(aminoättik-syra). G. är vitt, sött, kristalliniskt och
lättlösligt i vatten. G. är den enklast
byggda av alla aminosyror.
GIyko’l (grek. glyky’s = söt). En
tvåvärdig alkohol av formeln C2 H4 (0H)2
(etylenalkohol), vilken i de flesta
egenskaper liknar glycerin. G. användes som
medel mot frysning i automobilkylare och
som s. k. rekylvätska i kanonmantlar.
Glyko’s. Se Druvsocker!
Glykosami’n. Ett viktigt mellanled
mellan äggviteämnen och sockerarter, ett
ami-noderivat av druvsocker. G. ingår i
k i t i’n samt i svampar.
Glykosi’der (av glyko’s}. I växtriket
förekommande ämnen, som vid hydrolys
spjälkas i sockerarter (oftast glykos) och
andra ämnen. G. äro vanl.
kristalliserande, lösliga i vatten och ha bitter smak.
Viktiga g. äro a m y g d a 1 i’n och s a 1
i-c i’n, som förekommer i pilbark och vid
hydrolys ger s al i g e n i’n
(salicylalko-hol), k 0 n i f e r i’n, som förekommer i
barrträden och kan användas som
utgångsmaterial för framställning av vanillin,
myr o’n syra, som förekommer i
senaps-frön och vid hydrolys ger senapsolja
m. fl.
Glykosuri’ (glyko’s, d. v. s. druvsocker
och grek. u’ron = urin). För hög
druv-sockerhalt i urinen. G. är det viktigaste
och lättast påvisbara symptomet vid
sockersjuka (diabe’tes me’llitus). Emellertid
förekommer g. icke så sällan utan att
denna sjukdom föreligger.
Glyn [glinn], Elinor Clayton, f.
1870. Eng. förf., som utgivit ett stort
antal litterärt skäligen värdelösa men
myc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
