- Project Runeberg -  Åhlén & söners uppslagsbok / V. Francesca da Rimini-Havsnålar /
2525-2526

(1931-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundvatten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2525

Grundvatten—Grundämne.

2526

N. F. S. GRUNDTVIG.

Fotografi.

samt den nord,
folkhögskolans grund-läggare. I sitt
mångsidiga och
omfattande författarskap behandlar han
särsk. ämnen
rörande kristendomen
och historien. Hans
kyrkliga
uppfattning hävdar
framför allt
församlings

livets betydelse i motsats till
Kierke-gaards individualism. G. är dessutom
en av Danmarks största psalmdiktare,
och i sina historiska skrifter
behandlar han särskilt den nord, fornåldern. —
Grundtvigiani’sm bet. å ena sidan
den fr. G. utgångna kyrkliga riktning,
vars mål är en fri folkkyrka, och å andra
sidan en politisk meningsriktning av
vänsterfärg med utgångspunkt i G:s
natio-nellt-demokratiska åskådning. Litt.: M.
Holmström: N. F. S. Grundtvig. S.
Ber-gentz: N. F. S. Grundtvigs religiösa
idealism.

Grundvatten. Det regnvatten, som
ge-nomdränker de övre, porösa jordlagren el.
den genomträngliga berggrunden samt
sedan stannar vid ett ogenomträngligt
ler-lager el. berg. En del g. nedsipprar även
från närliggande sjöar. Till följd av
filtreringen genom sand- och jordlager är g.
vanl. anmärkningsvärt rent.

Grundämne el. e 1 e m e’n t. Under
forntiden menade man med g. det el. de
ämnen, varur alla andra tänktes ha
uppkommit; ss. g. utpekade Tales vattnet,
Anaxi-menes luften, medan Empedokles antog 4
g.: eld, vatten, luft och jord. Ibland
räknades under antiken etern ss. ett femte
g. Denna lära, som närmast grundade sig
på iakttagelsen av aggregationstillstånden,
var den härskande und. medeltiden (»de
fyra elementen»); omfattande
naturkatastrofer, ss. jordbävningar och vulkanutbrott,
tillskrevos rubbningar i jämvikten mellan
g. (»elementernas raseri»). Man tänkte sig
ytterligare ett grundämne, qui’nta esse’n-

tia, förändringens princip, med vars hjälp
en metall skulle kunna överföras i en
annan (»de vises sten»). De alkemistiska och
kemiska försöken visade efter hand det
senare problemets olösbarhet på de
inslagna vägarna, och antalet som g. betraktade
ämnen ökades. Från Daltons tid definieras
g. som ämnen, vilkas molekyler
uppbyggas av ett enda slags atomer (jfr Atom!)
D. I. Mendelejev upptäckte 1869, att
liknande egenskaper återkommo med
regelbundna mellanrum, om g. ordnas efter (i
huvudsak) stigande atomvikt (g: s p e r i
o’-diska system, se tabell!) Detta till
synes gåtfulla förhållande har gm den
moderna atomforskningen fått sin förklaring.
Avgörande för ett grundämnes kemiska
egenskaper är främst antalet elektroner i
atomens yttre lager, vilket i sin tur
periodiskt bestäms av atomkärnans positiva
laddning, vilken alltid är en jämn multipel
(atom- el. o r d n i n g s n u m r e t) av
elektricitetens elementarkvantum. Det g.,
som har det högsta kända atomnumret
(92) är uran; av de g., som ha lägre
atomnummer, är endast ett (nr. 85) ännu
alldeles obekant. (Elementet nr. 87
upptäcktes 1931 i mineralet samarskit och är ännu
ej namngivet). De flesta g. förekomma
täml. sparsamt i naturen, i det att kisel,
aluminium, järn, kalcium, kol, magnesium,
natrium, kalium, väte och syre ensamma
utgöra 99 % av jordskorpan, och alla de
övriga 82 g. endast 1 %. Många g. bestå
av en blandning av i s o t o’p e r, d. v. s.
atomslag med olika atomvikt, men samma
kärnladdning och alldeles samma kemiska
egenskaper. Ett grundämne kan ej med
kemiska medel omvandlas till ett annat,
men åtminstone de tyngsta av dem
befinna sig i en fortgående
sönderfallspro-cess, varigenom de giva upphov till g. med
lägre atomnummer (radioaktivitet).
Vidare har det lyckats att genom
bombar-dering av vissa lätta atomer (kväve m. fl.)
med hastigt framflygande heliumatomer
(alfa-strålar) få de förstnämnda atomerna
att söndersprängas, så att väte och andra
lättare g. uppstå. Jfr Radioaktiva
grundämnen!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 28 00:55:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asupps/5/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free