Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav. Svenska konungar - I. 1. Gustav I el. Gustav Vasa - I. 2. Gustav II Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2571
Gustav.
2572
hastigt, och G. V. blev år 1521
riksföreståndare. I början av juni 1523 valdes han
till Sveriges konung på en riksdag i
Strängnäs, bl. a. på Lubecks tillstyrkan,
och strax därefter gav sig Stockholm.
Sedan han tryggat sig mot danska
anfallsplaner genom fördraget i Malmö 1524 med
Danmarks konung, Fredrik I, beslöt han
stärka konungamakten främst i
ekonomiskt avseende genom att krossa kyrkans
makt i Sverige; han gynnade därför den
lutherska reformationen. Genom besluten
på Västerås riksdag 1527 kommo
biskoparnas slott under kronan, och kyrkans
överflödiga egendom indrogs till staten.
Den svenska kyrkan blev en statskyrka,
konungen dess överhuvud i st. f. påven,
och Peterspenningen inflöt till staten som
kronotionde. En nackdel av reformationen
var, att de gamla klosterskolorna förföllo,
och inga nya inrättades i deras ställe. Ej
heller för den högre undervisningen
(Uppsala universitet) hade konungen något
intresse. Genom den s. k. Grevefejden 1534
—36 upphävdes hansestädernas
handels-privilegier i Sverige. G. V. började, till en
del under inflytande av tyska rådgivare
och deras statsåskådning, regera alltmera
egenmäktigt, varför ett allvarligt
bondeuppror, Dackefejden, utbröt i Småland.
Sedan detta 1542 kuvats och
regerings-kursen något förändrats, fick G. V. på en
riksdag i Västerås 1544 kronan förklarad
ärftlig inom sin ätt. — G. V. var en
ytterligt sparsam man, som satte både sina
egna och landets finanser i utmärkt skick.
Jordbruk, bergsbruk och handel
förkovra-des. Gustav Vasa lade även grunden till
såväl vår nationella flotta som till vår
nationella här, vilken i motsats till vad
då för tiden var vanligt uppsattes främst
på värnpliktens grund, genom s. k. u
t-skrivning. G. V:s ovilja mot den älste
sonen Erik förmådde honom att ge sina
yngre söner hertigdömen med nästan
suverän makt. — G. V. var gift tre ggr: 1) med
Katarina av Sachsen-Lauenburg, d. 1535
(sonen Erik XIV); 2) med Margareta
Leijonhufvud, d. 1551 (10 barn, varibland
tre söner; Johan III, Magnus och Karl
IX); 3) med Katarina Stenbock, d. 1621.
Litt.: O. Sjögren: Gustav Vasa (1896).
H. Hjärne: Reformationsriksdagen i
Västerås (1893). N. Edén: Brev av Gustav
Vasa (1917).
2. G u s t a v II A d o 1 f, f. 1594, d. 1632.
Sonson till G. 1, son till Karl IX och
Kristina av Holstein, konung 1611—32. G. A.
fick en ytterst vårdad och sträng
uppfostran samt sattes av fadern in i aktuella
politiska frågor redan vid 13 års ålder. Han
visade så stora anlag, att fadern säges ha
yttrat: »llle faciet» (Det är han som
skall göra’t). Vid sin tronbestigning 1611
förklarades han genast myndig. Med stora
offer måste han köpa fred med Danmark i
Knäred 1613 (»Älvsborgs lösen») men
kunde sedan samla landets alla krafter mot
Ryssland, som tvangs till en för Sverige
ytterst fördelaktig fred i Stolbova 1617, då
Ingermanland och Kexholms län vunnos.
Den motsättning, vari fadern stått till
adeln, förstod han att övervinna genom en
adelsvänlig politik, som återskänkte adeln
GUSTAV II ADOLF.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
