Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjälmseryd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2805
Hjärnabsce’ss—Hjärne.
2806
densamma (några av de främsta centras
belägenhet framgår av bilden).
Synhögarna äro två plommonstora, ansvällda
partier under och snett utanför hjärnbalken;
de förmedla icke några medvetna
synintryck men reglera de ofrivilliga
ögonrörelserna och hava f. ö. en mängd vitt
skilda, viktiga funktioner. Andra
hjärnblå-san undergår största utvecklingen hos
fiskarna och träder i synsinnets tjänst
såväl hos dessa som hos groddjur, kräldjur
och fåglar, medan hos däggdjuren denna
uppgift övertagits av den bakersta delen
(nackloben) av hemisfärerna. Hos
människan är andra hjärnblåsan obetydligt
om-bildad; dess enda anmärkningsvärda organ
äro fyra små, kvadratiskt ställda
ansvällningar på ryggsidan, de s. k. f y r h ö g a
r-n a, vilka huvudsakligen förmedla en del
hörselreflexer. Ur tredje hjärnblåsan
utvecklas lilla hjärnan, h j ä r
n-b r y g g a, n och förlängda
märgen. Lilla hjärnan är störst, nästan
klotrund med avplattning snett
uppåt-framåt, försedd med talrika inveckningar
och belägen på hjärnstammens nacksida;
den innehåller centra för det statiska
sinnet (kroppsläges- och rörelseförnimmelser),
samt kan avlägsnas utan att
livsdugligheten upphör. Genom hjärnbryggan löpa
flertalet nervbanor till synhögarna och
storhjärnan. Förlängda märgen övergår
utan skarp gräns i ryggmärgen; den
innehåller reflexcentra för andning,
blodomlopp, matsmältning m. m., och en skada
på densamma (»livsknuten») medför oftast
ögonblicklig död. Hela h. omslutes tätt av
en blodkärlsrik hinna, mjuka h j ä r
n-h in nan (pi’a ma’t er), och vilar med
denna i ett vätskefyllt rum, vars
ytterväggar stödjas av hjärnskålen (se H
u-vudskål!). Dennas insida är beklädd
med den fasta hårda hjärnhinnan
(du’ra ma’ter) och ytterligare en tunn
hinna, spindelvävshinnan, innanför vilken
vätskerummet vidtager. Hos de
ryggrads-lösa djuren finnes ingen h., utan dess
funktioner äro hos dem uppdelade på en
rad olika ganglier. Det viktiga ganglion,
som finnes i insekternas huvud, brukar
dock stundom betecknas som h.
Hjärnabsce’ss, h j ä r n a n e m i’. Se
Hjärnsjukdomar!
Hjärnarp. Socken i Kristianstads län
(Bjäre härad). 1 895 inv. (1931).
Hjärnbark. Se Hjärna!
Hjärnbihang. Se Epifys, H y p o f
y-s e n!
Hjärnblödning {Hoemorrha’gia ce’rebri).
Vid högt blodtryck och samtidig skörhet i
blodkärlen på grund av arterioskleros
(åderförkalkning) sker stundom en
bristning av en mindre artär i hjärnan. Det
utströmmande blodet förstör den
omgivande hjärnmassan, och en rubbning av
dennas funktioner inträder genast. Då
blödningen särskilt ofta inträffar inom ett
bestämt kärlområde tillhörande i huvudsak
den stora rörelsebanan fr. hjärnbarken till
kroppsmuskulaturen, blir resultatet oftast
en förlamning i ena halvan av kroppen,
s. k. h e m i p 1 e g i’. Då den nämnda
nervbanan fr. ena sidans hjärnbark korsar sig,
kommer den att gå till andra
kroppshalvans muskulatur. Komma blödningar i
vänstra delen av hjärnan, ge de därför
upphov till förlamning på höger sida. Ett
annat symptom vid h. är talrubbningar
el. afasi’ (jfr d. o.!). På grund av den
tryckverkan, som det utströmmande
blodet framkallar på hjärnan i dess helhet,
inträder vid alla större h. nästan
omedelbart medvetslöshet, hjärnslag.
Påverkas härvid livsviktiga hjärnområden,
kan döden genast följa. Den av h.
framkallade förlamningen förbättras som regel
i sådan grad, att den sjuke själv kan
förflytta sig. Fullständig återställelse är icke
att påräkna. Själsförmögenheterna förbli
vanligen icke oberörda av en h., utan en
viss grad av minskad livaktighet,
försvagning av minnet och obalanserad
känslosamhet bli ofta följden. — Behandlingen
av h. är i första hand förebyggande. Då
risken för h. framförallt finnes vid högt
blodtryck, riktar sig behandlingen främst
mot detta.
Hjärne. Sv.-finl. adlig ätt fr. 1689. 1.
Urban H., f. 1641, d. 1724. Läkare,
kemist och förf., en av den sv.
stormakts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
