Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jämtlands ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3219
Jarna—Järnef elt.
3220
en rad metoder utarbetats, som möjliggöra
framställning av stål ur järnmalm i en
enda process; största betydelsen av dessa
har hittills Flodinprocessen fått
(se d. o.!). Kolet finnes i järnet dels i
fast lösning, dels kemiskt bundet i
föreningen järnkarbid el. cement i’t
(Fes C). Som föroreningar i j. förekomma
kisel, mangan, svavel och fosfor
kommande från malmen. Av dessa verka de två
senare skadligt, i det att svavel
framkallar rödbräcka (järnet blir sprött vid
glödgning), medan fosfor framkallar
kall-bräcka (sprödhet vid vanlig
temperatur). Kem. rent j. erhålles genom
glödgning av ren järnoxid i vätgas; det är
mjukt, har mycket stor magnetisk
perme-abilitet, låg hysteresis och icke så stor
benägenhet för röstning i fuktig luft som
vanl. järnsorter. Dess spec. v. är 7,84,
smältpunkten 1 600°. Stål och tackjärn
ha lägre smältpunkt, ju högre kolhalten
är; stål smälter vid omkr. 1 400°,
tackjärn vid omkr. 1 100°. Jfr Tackjärn,
Stål, Färskning,
Ferrolege-ringar!
I kem. hänseende är j. 2-värdigt i f e
r-r oföreningarna, 3-värdigt i f e r r
i-föreningarna, 4-värdigt i den
ovannämnda, i pyrit och markasit ingående
svavelföreningen Fe S2 samt 6-värdigt i
ferrat (se dessa ord!). Dess
atomnummer är 26, atomvikten 55,84. J. är
lätt-lösligt i syror.
J. har en mycket stor utbredning i
universum i det att särskilt den talrika grupp
av stjärnor, som vår sol representerar,
innehåller stora mängder av denna metall.
Fr. mitten av 1800-talet, då
Bessemerprocessen först möjliggjorde direkt
stål-framställning ur tackjärn, har behovet och
produktionen av tackjärn och stål stigit
med oerhörd hastighet. År 1830 var den
årliga världsproduktionen av tackjärn
knappt 2 millioner ton och 1850 knappt 5
mill. ton. År 1865 uppgick
världsproduktionen till 9 mill., år 1880 18 mill., år 1900
39 mill., år 1907 61 mill., år 1913 78 mill.,
år 1919 53 mill. och år 1929 98 mill. ton.
Av världens totala järnframställning kom
sistnämnda år 44 % på U. S. A., 14 0/0 på
Tyskland, 10 % på Frankrike och 8 0/0 på
Storbritannien; Sverige var med 0,5%
(490 000 ton) den 15: de staten i ordningen
i fråga om tack järnsproduktion, men låg i
fråga om bruten järnmalm med 6 % (11,5
mill. ton) på fjärde plats bland staterna
(U. S. A. 38 %, Frankrike 26 %,
Storbritannien 7 %). Större delen av den sv.
Lapp-landsmalmen utföres över Luleå och Narvik
till Tyskland och England. Litt.: C. A.
Tärnlund: Det svenska järnet genom
seklerna (Verd. småskr. n:r 347). — J ä r
n-alun, se Ferriföreningar!
Järna. 1. Socken i Kopparbergs län (Nås
tingslag). 7 432 inv. (1931). 2.
Municipal-samhälle i Stockholms län (överjärna
socken). 766 inv. (1931). 3. Se Y 11 e r j ä r n a,
Överjärna!
Järnarp. Se Hj ärnarp!
Järnbakterier. Sötvattensbakterier, vilka
som energialstrande process använda
oxidation av ferrokarbonat till ferrihydroxid.
J. förorsaka de brunröda geléartade
massorna i stillastående vatten och bidraga
troligen vid bildning av myrmalm.
Järnboås. Socken i Örebro län (Nora och
Hjulsjö härad). 1 327 inv. (1931).
Järnbruksförbundet. Ett förbund av
arbetsgivare, som idka järnbruksrörelse e. d.,
anslutna till Svenska
arbetsgivareföreningen och bildat 1906.
Järnbäraland. Ett i äldre nordisk litt.
förekommande namn på vissa delar av
Bergslagen el. enl. en annan uppfattning,
n. v. Dalarna.
Järnbörd. Se Ordalier!
Järnefelt. Sv.-finl. adlig ätt fr. 1651. 1.
Arvid J., f. 1861. Finl. förf, av
romaner och skådespel. Hans skådespel Titus
(1910) har uppförts i Sthlm (1911). 2.
Eero Nikolai J., f. 1863. Den förres
broder, professor, målare av landskap,
folklivsbilder och porträtt. Led. av
Konst.-ak. 3. Edvard Armas J., f. 1869.
Den förres broder, dirigent och tonsättare,
sedan 1907 kapellmästare vid Kgl. teatern
i Sthlm, erhöll 1911 titeln
hovkapellmästare och 1923 titeln förste hovkapellmästare;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
