Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap-Kapiro-järnvägen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3307
Kaprio’1—Karabuga’s.
3308
Kaprio’1 (lat. ca’per = bock). Bet.
egentl. bocksprång. Ett slags språng inom
den högre spanska ridskolan.
Kapri’s (fransk, caprice av lat. ca’per
= bock). Bet. egentl. ngt oväntat (liksom
bockens språng); nyck, hugskott.
Ka’pris. Blomknopparna av den i
Syd-Europa och Nord-Afrika inhemska
Ca’ppa-ris spino’sa (fam. Capparida’cece); de
användas som krydda.
Kapro’nsyra, k a p r y’l s y r a (lat.
ca’p-ra = get. Namnet uppkommet på grund
av deras lukt). Se Fettsyror!
Kapsel (lat. ca’psula = litet skrin).
1. Fodral, hölje i allm. 2. Se Frukt!
Kapso’n (lat. ca’put = huvud). Ett
slags grimma för dressering av hästar. —
Lägga k. på ngn el. ngt, tvinga till
lydnad.
Kapstaden (eng. Cape town). Huvudstad
i Kaplandet och säte för parlamentet i
Sydafrikanska Unionen, belägen vid n.
foten av Taffelberget, Syd-Afrikas
viktigaste stad och en av världens stora
hamnstäder, modernt byggd med flera
praktbyggnader (kyrkor, moskéer, universitet
m. m.). K. grundlädes av holländarna 1652
men har numera helt och hållet brittisk
prägel. 225 000 inv. (1927), varav 149 000
vita (1931). K:s universitet är centrum
för Syd-Afrikas andliga liv. Jfr K a
p-Kairo-järn vägen!
Kapsy’I (lat. ca’psula). Bet. kapsel, huv.
Kapte’n (lat. ca’put = huvud,
överhuvud). 1. Officer inom hären med rang
mellan löjtnant och major (vid kavalleriet
heter motsvarande grad ryttmästare)
och inom flottan mellan löjtnant och
kommendörkapten. 2. Person som vid
navigationsskola avlagt sjökaptensexamen. 3.
Befälhavare på handelsfartyg.
Kapteyn [-te’jn], Jacobus C o r n
e-1 i u s, f. 1851, d. 1922. Holl. astronom, prof,
i Groningen, som utfört viktiga arbeten
över stjärnornas rörelseförhållanden och
stjärnsystemets allmänna byggnad.
Kapuci’napor. Se Eullsvansaporl
Kapuci’nkrasse. Se Tropseolum!
Kapuci’n-orden (senlat. capu’cium =
hätta, kapuschong). En utgrening av
franciska n-o r d e n, bildad 1525, vars
medl., kapuciner (bet. egentl. män
med hättor), verkat särskilt som folkliga
predikanter.
Kapu’n (lat. ca’po). Kastrerad tupp. K.
anses efter gödning ha mycket gott kött,
men lika gott erhålles numera av vanliga
tuppar genom förbättrade
gödningsmeto-der, varför k. föga användas.
Kapuscho’ng (senlat. capu’cium =
hätta). Urspr. en huva på en munks kappa,
avsedd att dra över huvudet, sedermera
en liknande hätta på en regnkappa e. d.
Kapu’tt (lat. ca’put = huvud). Bet.
egentl. ställd på huvudet; tillintetgjord,
slut.
Kap Ve’rde-öarna. ögrupp och portug.
koloni, best, av 14 öar i Atlanten, omkr.
600 km utanför v. Afrika, med en
sammanlagd yta på 3 800 kvkm (ngt större än
Gotlands). På ett underlag av äldre
vulkaniska och lagrade bergarter ligga
ungvulkaniska bildningar med vulkankäglor,
vilka nå upp till 2 975 m. ö. h. Klimatet
är tropiskt och torrt men mildrat av havet
och Kanariska havsströmmen. Växtvärlden
är riklig blott på större höjd med
tillräcklig nederbörd. De viktigaste produkterna
äro kaffe, olja, fisk, hudar, hampa och
sköldpadd. K. voro obebodda, då de
upptäcktes av portugiserna 1441.
Befolkningen består nu av negrer och mulatter samt
ett fåtal vita. 150 000 inv. (1928).
Huvudstad: Praia. — Kap Ve’rde (sp.
ve’r-de = grön), Afrikas västligaste udde.
Ka’ra. Flod i n. Ryssland på gränsen
mellan Europa och Asien med källor i
Uralbergen och mynning i Kariska havet.
Längd: omkr. 230 km.
Karabinjä’r (it. carad>inie’re). Bet. egentl.
en med karbin väpnad ryttare; i Italien
namn på statliga gendarmer.
Karabuga’s. Vik av ö. Kaspiska havet,
nästan avsnörd från detta och med
mycket stor salthalt (omkr. 15—30 %).
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
