Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaskarillbark ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3363
Ka’ssai—Kastenhof.
3364
Ka’ssai. Kongoflodens största biflod,
med källor i Angola. Längd: omkr. 2 000
km. K:s längsta biflod är Kwango.
Kassa’ndra. I grek, mytologi en av den
trojanske konungen Priamos’ döttrar. Hon
älskades av Apollon, vilken skänkte henne
siar gåva.
Kassatio’n (lat. ca’ssus = tom,
värdelös). 1. Upphävande av en dom. 2.
Detsamma som kassering i allm. —
Kassa-tionsdomstol, i flera utländska stater
ett slags överdomstol, som kan upphäva
(men ej ändra) en underdomstols utslag
och återförvisa målet till underdomstolen.
Kasseforsen. Se Karseforsen!
Ka’ssel. Stad i Tyskland i s. v.
Preussen (prov. Hessen-Nassau) vid floden
Ful-da, med många märkliga byggnader fr.
medeltiden och renässansen. K. har stor
maskinindustri, grundad på brunkolslager
i omgivningarna. 175 000 inv. (1929).
Kasse’ra (fransk, casser). Bet. egentl.
slå sönder; ogilla, upphäva, förklara
oduglig-
Kasse’tt (fransk, casette = liten skrin,
av lat. ca’psa = låda). 1. Inom
arkitekturen ett fördjupat, rätlinjigt fält i ett tak
el. på undersidan av en valvbåge. Kas
set-t e’r a de tak ha använts alltifrån antik
tid. 2. Ljustät, platt låda, vilken användes
för förvaring av plåtar el. filmer till
sådana kameror, som ha visirskiva.
Ka’ssiakanel. Se Kanel!
Kassiteri’t (grek. kassi’teros = tenn).
Som mineral förekommande tennoxid.
K. är den viktigaste tennmalmen och
förekommer tillsammans med
eruptivbergar-ter, t. ex. i Sachsen, Cornwall, på
Malacka-halvön och i Queensland. I en del fall
finnes k. i flodavlagringar.
Kassu’ber el. K a s j u b e r. Slavisk
folkstam, till ett antal av omkr. 200 000
boende mellan Danzigbukten och ett stycke
in i Pommern, talande en egen dialekt,
kassubiskan. De svenska konungarna hade
1648—1720 titeln hertigar av Kassuben.
Kassu’n (fransk, caisson = kista) el.
sänkkista. Fyrkantig, vattentät stor
låda, använd vid byggnadsarbete under
vatten.
Kast (portug. ca’sta = släkte, ras av
lat. ca’stus = kysk). Inom indiskt
sam-hällsväsende beteckning för de fr.
varandra strängt avskilda, ärftliga
stånds-och yrkesklasserna, mellan vilka giftermål
icke äga rum och många former av
umgänge äro förbjudna. Ursprungi. funnos
fyra huvudkaster: präster (brahmaner),
krigare, jordbrukare samt den av arierna
underkuvade inhemska befolkningen
(su’d-ra). Inom och jämte dessa ha emellertid
senare en stor mängd k. ytterligare
tillkommit (över 3 000 st.), varvid de sociala
olikheterna alltmer skjutits i bakgrunden
för skiljaktigheter i religiöst avseende.
Kast. Beteckning för 4 st. vid räkning
av t. ex. strömming.
Kasta’lia. I det antika Grekland en
källa vid Delfoi, helgad åt Apollon, och ur
vilken skalderna hämtade sin ingivelse.
Kasta’nje el. Kastanjeträd. Se
2Esculus, Castanea! -—
Kastan-jebagge, se Ollonborrar!
Kastanje’tter (sp. castane’tas).
Kastan-jeliknande trästycken, som hållas i
handen, och som i Spanien och Italien
användas som ett slags skallra för att markera
rytmen vid dans.
Kastblock, öppningsbart block, vari man
kan inlägga bukten av en lina, som har
båda ändarna fastsatta.
Kaste’ll (lat. ca’strum = borg). 1. En
mindré befästning el. borg. 2. En hög
uppbyggnad för- och akterut på äldre tiders
fartyg. — Kastell a’n, i äldre tider
befälhavare på ett kastell, numera
slotts-vaktmästare.
Kastellholmen. En liten ö i Stockholm
med ett kastell och salutbatteri.
Kastenhof. 1. I äldre tider namn på ett
vid Gustav Adolfs torg i Stockholm
beläget hus, uppfört på 1600-talet som
äm-betslokal för Norrmalms kämnärsrätt
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
