Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kastilien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3365
Kasti’lien—Katako’mber.
3366
Namnet syftar på den förste innehavaren
av kämnärskällaren, Casten Hoff. 2. Namn
på en nutida restaurang i Stockholm.
Kasti’lien. Se Castilien!
Kastlösa. Socken i Kalmar län på Öland
(Gräsgårds härad). 835 inv. (1931).
Kastmaskin. Se Ballist, Katapult!
Kastning. Se Kastsjuka!
Ka’stor. Se Castor och Pollux,
Dioskurerna!
Kasto’r (grek, ka’stor = bäver). Till
hattar m. m. använd filt, som förr
tillverkades av bäverhår. — K a s t o’r g a r n,
flertrådigt, tvinnat ullgarn, som användes
till tjockare virkade arbeten o. d. —
K a s t o’r o 1 j a, annat namn på
ricinolja.
Kastra’t (lat. castra’re = gälla, snöpa).
Bet. snöping i allm. —
Kastratsång-are el. kastrater, sångare hos vilka
genom kastration målbrottets inträdande
förhindrats, varigenom gossröstens klang
och höjd bibehållits; deras mest betydande
verksamhet inföll i Italien under
1600-och 1700-talen. Bl. berömda
kastratsång-are må främst nämnas Farinelli.
Kastre’ra (lat. castra’re). Bet. gälla,
snöpa. — Kastrering el.
kastration, snöpning; en operation som består
i bägge testiklarnas (el. äggstockarnas)
borttagande hos människor el. djur och
som medför att även de sekundära
köns-karaktärerna med tiden delvis utplånas.
Kastsjuka. 1. Smittosamma sjukdomar
hos hästar och nötkreatur. K:s
huvudsymptom hos hondjuren är dräktighetens
störning, så att fostret avgår för tidigt
(kastning). Hos hästar orsakas k. av
en paratyfusbacillen närstående bacill, hos
nötkreatur av en annan bacill, Bangs
abortbacill. Sjukdomens begränsning
genom isolering och vaccination är den
främsta åtgärden. 2. K. hos människor,
se Undulantfeber!
Kastträ. Redskap, som hos vissa
primitiva folk användes för att förlänga armen
vid kastandet av spjut o. dyl., varigenom
kastvidden ökas. Eskimåerna begagna k.
vid jakt med harpun och hos vissa
sydamerikanska indianstammar ersätter k.
bågen vid pilskytte.
Kasua’rer el. Kasuarfåglar
(Ca-sua’rius). Ett släkte egendomliga
Strutsfåglar med jämförelsevis lång, smal
näbb, hornartad kam el. hjälm på
huvudet, naken hals, ofta försedd med
hudfli-kar, samt rudimentära vingar.
Fjäderstrålarna sakna bistrålar, och
stjärtfjädrar saknas alldeles. Äggen ruvas av
hanen. K. äro skogsfåglar och förekomma i
n. Australien, på Nya Guinea och ett par
angränsande öar samt på ön Ceram i
Ost-indien.
Kasuisti’k (lat. ca’sus = fall). 1. En
uppfattning av etiken, som förkastar
allmängiltiga sedliga lagar och endast
erkänner regler för varje enskilt fall. 2. En
samling beskrivningar av sjukdomsfall el.
dyl.
Ka’sus (lat. ca’sus = fall). Inom
språkvetenskapen beteckning för de olika
former av ett nomen el. pronomen, genom
vilka dettas förhållande till andra ord i
satsen uttryckes. K. äro olika till antalet
i olika språk. I svenskan finnas fyra k.:
nominativ (ex. »han»), genitiv (»hans»),
dativ (»åt honom» el. »honom»),
ackusa-tiv (»honom»). Jfr C a s u s!
KatafaTk (it. catafa’lco = ställning,
skå-deställning). En ställning el. större pall,
på vilken en likkista ställes.
Katafore’s. Se Elektrofores!
Ka’takana. Se Japan
(Befolkning)!
Katakla’stisk (grek. katakla’n =
sönderbryta). K. kallas en bergart, vars
kristaller genom starkt tryck blivit
krossade, och vilken därför förlorat sitt
kri-stalliniska utseende.
Katako’mber (lat. catacu’mbce).
Underjordiska gravkamrar i allm. Mest kända
äro de, som anlades av de kristna under
kristendomens första århundraden, i
synnerhet katakomberna i Rom.
113 — Åhlén & Söners Uppslagsbok.
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
