Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katanga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3371
Katarina—Kate’der.
3372
III. K. el. Karin M å n s do 11 e r, f.
1550, d. 1612. Erik XIV:s gemål. IV. K.
Jagellonica, f. 1526, d. 1583. Johan
III:s första gemål, dotter till konung
Sigismund I och moder till Sigismund III
av Polen.
Katarina. Ryska kejsarinnor. I. K. I,
f. 1684, d. 1727. Ursprungi. livländska av
lågt stånd blev K. 1707 Peter den stores
andra gemål, efter dennes död regerande
kejsarinna (1725—27). II. K. II, f. 1729,
d. 1796. Född furstinna av Anhalt-Zerbst
blev hon 1745 förmäld med Peter III av
Ryssland. Genom en militär revolt vann
hon 1762 ryska tronen och förde som
upplyst despot och framstående
härskarpersonlighet en kraftfull regering. Hon
inblandade sig i Polens författnings- och
religionsstrider och tog verksam del i
Polens delning. K. förde även krig med
Sverige och Turkiet. Hennes inre politik
utmärkte sig för många reformer i
upplysningstidens anda. Hon gynnade konst och
litteratur och uppehöll nära förbindelser
med den franska upplysningens främste,
Voltaire, Diderot m. fl. Bland hennes
gunstlingar är Potemkin mest berömd.
Katarina. Namn på flera eng.
drottningar, av vilka den mest kända är K.
av Ar agonien, f. 1485, d. 1536,
Henrik VIII:s första gemål, dotter till
Ferdinand den katolske och moder till den
Blodiga Maria (se Maria!). På
grund av sin kärleksförbindelse med
hovdamen Anne Boleyn samt av politiska skäl
lät Henrik skilja sig från K., vilket ledde
till brytning med romerska kyrkan.
Katarina. Församling i Stockholms stad
med en typisk centralkyrka, uppförd i
1600-talets andra hälft efter ritningar av
J. de la Vallée, senare ombyggd. 51 991
inv. (1931).
Katarina av Medici [me’ditji], f. 1519,
d. 1589. Fransk drottning av italiensk
börd, g. m. Henrik II. och moder till Karl
IX och Henrik III. K., vars utmärkande
karaktärsegenskaper voro maktlystnad och
hänsynslös viljekraft, spelade en ödesdiger
roll i de franska religionsstridigheterna.
Till en början försonligt stämd mot huge-
notterna lät hon av fruktan för deras
växande inflytande i samråd med det
katolska partiets ledare anställa
Bartholo-meinattens blodbad. K. verkade för
kungamaktens stärkande och konstens
uppblomstring.
Kata’rr (grek. kata’rroos = flytning).
Ytlig inflammation i en slemhinna åtföljd
av ökad avsöndring från densamma. Jfr
Inflammation!
Kata’rsis (grek.). Bet. rening,
försoning. 1. Enl. Aristoteles den moraliska
rening av affekterna, som en tragedi
åstadkommer på åskådaren. 2. Inom psykiatrien
undanröjandet ur själslivet av ett
sjuk-domsalstrande komplex. — Kat a’rt i
s-k a skolan, en av österrikaren J.
Breuer grundad psykiatrisk skola, som
strävade att bota hysteri genom
lösgörande av hämmade (s. k. »inklämda») affekter.
Ur denna har psykoanalysen utvecklats.
Kata’sterkarta (grek. kata’stasis =
tillstånd). En på grundval av noggranna
ägobeskrivningar och trigonometrisk
fältmätning upprättad karta över jordägornas
fördelning och äganderätter.
Katastrofteori (grek, katastrofe’ =
omkastning). Av C u v i e r uppställd, numera
helt övergiven geologisk teori, enl. vilken
varje geologisk period skulle ha avslutats
av våldsamma naturkatastrofer, som
förintat den dåvarande djurvärlden.
Katatoni’ (grek. kata’tonos —
nedtryckt). Sjukligt själstillstånd, särskilt
vanligt vid framskriden schizofreni.
— K. utgöres av en rubbning i viljelivet,
så att den sjuke förlorar förmågan av
självständigt tänkande och handlande.
Automatiska rörelser, ideligt upprepande
av samma handlingar (stereotypi’),
bisarra infall, tendens till motsträvighet
(negati vi’sm), ofta yttrande sig i
nä-ringsvägran; stumhet och orörlighet äro
utmärkande symptom vid k. Katalepsi
tillhör också sjukdomsbilden.
Katechu. Se Kateku!
Kate’der (grek. kate’dra = stol). En
lärostol i allm. el. den plats, varifrån en
lärare undervisar. —
Katedersocia
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
