Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katedral ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3373
Katedra’1—Ka’to.
3374
lister, urspr. ironisk benämning på en
socialreformatorisk riktning, som på
1870-talet uppstod i Tyskland, företrädd av
akademiska lärare i nationalekonomi (bl. a.
G. Schmoller, A. Wagner), vilka
ådaga-lade en mer el. mindre stark böjelse för
socialismen. K. samlade sig sedan i den
år 1872 stiftade Verein fur Sozialpolitik.
Katedra’1 (grek. kate’dra = stol). Se
Domkyrka!
Kategori’ (grek. kategori’a = egenskap,
utsaga). Bet. i allm. avdelning, fack,
område. Inom filosofien vissa grundbegrepp,
betecknande det varandes allmännaste
former, såsom substans, kvantitet, kvalitet
o. d. (Aristoteles) eller de allmänna
former, vari vi fatta det varande (Kant). —
K a t e g o’r i s k, ovillkorlig, avgjort
utsägande. — Kategoriskt omdöme,
omdöme av typen: »A är B» (i motsats
mot disjunktiva och hypotetiska
omdömen). — Kategoriskt
imperativ, se Imperativ!
Kateke’s (grek. kateke’in = undervisa).
En i frågor och svar uppställd lärobok,
innehållande den kristna trons
huvudstycken. De mest bekanta äro Luthers lilla och
stora k. (1529) samt Heidelberg-k. (se
Heidelberg!).
Kateke’t (grek. kateke’in = undervisa).
Bet. egentl. lärare. 1. I den älsta kristna
kyrkan den, som undervisade dem, som
skulle döpas. 2. I Sverige dels vissa lärare
i skolor upprättade av Samfundet »Pro
fide et christianismo» i Stockholm, numera,
sedan dessa skolor upphört, yngre
präster, som biträda vid
konfirmationsundervisningen, dels lärare vid Svenska
Mis-sionssällskapets skolor i Lappland. —
Kate k e t i’k, läran om den muntliga
kris-tendomsundervisningen. —
Katekisa-t i o n, kristendomsundervisning i frågor
och svar.
Kateku’. Ett ämne som erhålles genom
utkokning av veden av Aca’cia Catechu’.
K. användes till garvning och som brunt
färgämne samt i medicinen.
Katekume’ner (grek. kateku’menoi =
de som undervisas). I den älsta kristna
kyrkan de som undervisades för att
sedan döpas.
Kate’t (grek. ka’tetos — lodlinje). Var
och en av de sidor i en rätvinklig triangel,
som omfatta den räta vinkeln. Den tredje
sidan kallas hypotenu’sa.
Kate’ter (grek. katie’nai = insticka).
Rör av metall el. gummi, avsett att införas
genom urinröret till blåsan för att tömma
densamma.
Katetome’ter (grek. ka’tetos = lodlinje
och me’tron = mått). Fysikalisk apparat
för uppmätning av (små) höjdskillnader,
bestående av en med hårkors utrustad
kikare, vars lutning kan varieras och noga
bestämmas.
Kathiawar. Ett brittiskt agentskap i v.
Britt. Indien, med 60 000 kvkm ung.
dubbelt så stort som Dalarna, omfattande 193
småstater. 2 542 000 inv. (1924).
Ka’tja. Operett med musik av J. Gilbert
(1923, Stblm s. å.).
Katjon el. k a tion. Se Joner!
Ka’tla. Verksam vulkan på s. Island,
begraven under en jökel (Myrdalsjökull),
vadan dess utbrott ofta framkallat stora
förödelser genom att isen bringats i
smältning och föranlett våldsamma flöden av
vatten, is, slam, lava och stenar. Särskilt
svårt var utbrottet 1660. Det senaste
utbrottet ägde rum 1918.
Katla’mbabergen. Se Drakbergen!
Ka’tmai. Vulkan på halvön Alaska, med
huvudkrater av 15 km:s omkrets och ett
djup av 1 000 m. Ett våldsamt utbrott
ägde rum 1912. K. med omgivning är
nationalpark i U. S. A.
Katmandu. Huvudstad i konungariket
Nepal på n. Främre Indiska halvön,
belägen 1 450 m. ö. h., med många tempel i
kinesisk stil. Omkr. 80 000 inv.
Ka’to. 1. Tomosaburo K., f. 1859,
d. 1923. Japansk amiral, 1914 chef för
japanska flottan, Japans ombud vid
Wa-shingtonkonferensen 1922, samma år
premiärminister. 2. Tak a-A k i r a K., f.
1860, d. 1926. Japansk diplomat och
poli
Ord, som saknas under K, sökas under C,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
