Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3449
Klave—Klein.
3450
na kan lösas. 2. Inom musiken det tecken
i början av notlinjesystemet, som åt den
linje det omfattar anger namn och.
tonhöjd, f, c1 el. g1. De numera vanligaste k.
äro av f - k, den på fjärde linjen, bas-k.
(fig. I), och av g - k. den på andra linjen,
v i o 1 i n-k. (fig. II); därtill kommer av
c - k. den på första, d i s k a n t- el. s o
p-r a n-k. (fig. III), den på tredje, a 1 t-k.
(fig. IV) och den på fjärde, tenor-k.;
samtliga linjer nedifrån räknade.
Klave el. k 1 o v e. Apparat för mätning
av diametern hos träd och rundvirke.
Klavecin. Se Klaver!
Kla’veness, Thorvald, f. 1844, d.
1915. Norsk prästman och förf., fr. 1894
utgivare av tidskriften For Kirke og
Kultur.
Klave’r (lat. cla’vis = nyckel, tangent).
Vanl. sammanfattande namn på
stränginstrument, som spelas med klaviatur, och
varav man särskiljer tre huvudtyper: k 1
a-v i k o’r d, k 1 a v i c y m b a’l och
piano-f o’r t e, de båda förstnämnda pianofortets
(hammarklaverets) föregångare.
K 1 a v i k o’r det torde ha uppstått på
1100-talet genom anbringandet av en
klaviatur på monokordet. Strängarna, som
löpa över en rektangulär resonansbotten
parallellt med klaviaturen, bringas att
ljuda genom en metalltunga. Vid tangentens
nedtryckande slår tungan upp mot
strängen, härvid avdelande ^enna och gör
endast delen till höger ljudande. Varje
sträng kan sålunda användas för flera
tangenter, och först på 1700-talet byggdes
klavikord med särskilda strängar för varje
tangent. — Klavicymba’len
härstammar fr. 1400-talet. Varje tangent har här
motsvarande sträng, vilken anslås med
fjäderpennor fästade på tangentens bakre
del. Arter äro: k 1 a v i c e’m b a 1 o
(cembalo) el. k 1 a v e c i’n i flygelform med
klaviaturen på kortsidan;
klavicyte’-r i u m med vertikalt spända strängar;
s p i n e’t t och v i r g i n a’l i mindre
taf-felform. — P i a n o f o’r t e. Se Piano!
Klave’rutdrag. Sättning för piano av ett
vokal- el. orkesterverk.
Klaviatu’r (av lat. cla’vis, i betydelsen
tangent). Sammanfattning av tangenterna
på ett tangentinstrument.
Klavicymbal, Klavikord. Se
Klaver!
Klebs, Georg, f. 1857, d. 1918. Tysk
botanist, som utfört viktiga
undersökningar bl. a. över algerna och fortplantningen
hos lägre växter.
Kleen [klen]. 1. Fredr. Herman
Rikard K., f. 1841, d. 1923. Diplomat
och förf, av en mängd skrifter i folkrätt
samt mecenat. 2. Emil Anders
Gabriel K., f. 1847, d. 1923. Den förres
broder, läkare och förf, av en mängd
skrifter i medicin och i dagspolitiska frågor.
3. Johan Emil K., f. 1868, d. 1898.
Förf, tillhörande den vid sekelskiftet
framträdande skånska diktarskolan. K:s
diktning präglas av stark sensualism och
en levande naturkänsla. Hans Valda dikter
utkommo 1907. 4. Tyra K., f. 1874.
Dotter till K. 1., konstnärinna och
författarinna av bl. a. reseskildringar.
Klefbeck [kle’v-], Ernst Alarik, f.
1866. Prästman och socialpolitiker,
kyrkoherde i Sofia församling i Stockholm
sedan 1917, socialdemokratisk led. av F. K.
sedan 1912.
Kleiber [kla’jber], E r i c h, f. 1890. Tysk
dirigent, sedan 1923 generalmusikdirektör
vid statsoperan i Berlin.
Klein [klajn], Christian Felix, f.
1849, d. 1925. Tysk matematiker, som
gjort utomordentliga insatser inom
funktion steorien, prof, i Göttingen.
Klein [klajn]. 1. G o 111 i e b K., f. 1852,
d. 1914. Rabbin och prof., verksam vid den
judiska församlingen i Stockholm fr. 1882.
2. Ernst Immanuel K., f. 1887. Den
förres son, kulturhistoriker, museilektor
vid Nordiska muséet i Stockholm sedan
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
