Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3463
Klor—Klorofy’ll.
3464
1789—92). K. har vidare skrivit
antikiserande Oden (1771) samt dramer med
nationella ämnen.
Klor [klår] (grek. kloro’s = blekgrön).
Kem. tecken Cl. Grundämne, tillhörande
halogengruppen med atomnummer 17,
upptäckt av K. V. Scheele 1774. Dess atomvikt
är 35,457, o. det består av två isotoper med
atomvikterna 35 och 37. Valensen är 1, 3, 4,
5 el. 7. I förening med väte el. metaller är
k. dock alltid envärt. I naturen
förekommer det främst i form av
natriumklo-r i d el. koksalt. I fri form kan det
erhållas därur genom elektrolys el. genom
oxidation av klorväte (D e a c o n-p r o c e
s-s e n). K. är en gröngul, fränt luktande
och giftig gas med blekande och
desinfekterande egenskaper. Den löses i vatten, och
lösningen kallas klor v att en. K.
kondenseras vid —33,6° till en mörkgul
vätska. Med väte ger k. en i solljus explosiv
blandning, klorknallgas, och förenar
sig då med vätet till klorväte, HC1, en i
fuktig luft rykande gas, vars lösning i
vatten kallas klorvätesyra el. saltsyra
och är en stark syra. Dess salter kallas
kl o r i’d e r el. klor u’r e r och äro
lösliga med undantag av silver- och blyklorid
samt kvicksilverklorur. Med syre ger k.
flera oxider, vilka motsvara följande syror
(salternas namn inom parentes):
under-klorsyrlighet, HC10 {Jiypoklori’t},
klorsyr-lighet, HCIO2 (klori’t), klorsyra, HCIO3
(klora’t), överklorsyra, HCIO4 (perklora’t).
Av dessa är överklorsyran en stark och i
vattenlösning mycket beständig syra
(ehuru i vattenfri form våldsamt explosiv);
de övriga syrorna äro mer el. mindre
obeständiga. De viktigaste salterna äro
kalium- och natriumhypoklorit (se Eau!),
klorkalk (se Kalcium!), kaliumklorat
(se Kalium!) och ammoniumperklorat
(se Carlsonit!). Angående kloriderna
(klormetallerna), se under resp, metaller!
Med svavel bildar klor föreningarna SCI2
och SCI3, lättrörliga, rödbruna oljor (k 1 o
r-svavel), med kväve klorkväve, NCI3,
en gul olja, som i koncentrerad form är
oerhört explosiv, med kol
koltetraklo-r i d, CCI4, en gulbrun vätska med
eterlik-nande lukt, vilken på senare tid fått stor
teknisk användning som lösningsmedel för
gummi, fett m. m. samt p e r k 1 o’r e t a’n,
C2 Cl6, en gas. Med kol och väte är k.
förenat i en stor mängd föreningar, bl. a.
k 1 o’r e t y’l, k 1 o r o f o’r m, t r i k 1
o’r-m e t a’n, k 1 o r a’l (se d. o.!). K 1 o’r
a-m i’n, NH2C1, har medicinsk användn. vid
sårbehandling. Flera k.-föreningar ha fått
användning som tårretande och frätande
s t r i d s g a s e r, t. ex. fosgen, klorpikrin,
kloraceton, kloracetofenon m. fl. Jfr
Stridsgaser!
Klora’L Aldehyd av sammansättningen
C CI3 . CHO, som erhålles, om klor inledes
i vanlig alkohol. Det förenas med vatten
till kloralhydrat, vilket användes
som sömnmedel, vanl. under namn av k.
Klo’rami’n. Se Klor!
Klora’t. Se Klor!
Klore’rande röstning. Svavelhaltiga
malmers upphettning med koksalt, varvid
natriumsulfat och metallklorider bildas. K. r.
användes i synnerhet för kopparmalmer.
Klo’rety’L Gas av sammansättningen
C2 H5 Cl, som användes som
bedövningsmedel vid smärre operationer. Kokpunkt:
+ 12°.
Klori’der. Se Klor!
KIori’t (grek. kloro’s = blekgrön). 1.
Grönaktigt till svart mineral, som består
av basiskt järnhaltigt
magnesiumalumini-umsilikat och bildar huvudbeståndsdelen i
vissa skiffrar (kloritskiffer). 2. Se
Klor!
Klorkalcium, Klorkalk. Se K a 1 c
i-u m!
Klorofo’rm. K. har sammansättningen
CH CI3 och framställes genom inverkan av
klorkalk på vanlig alkohol. Det upptäcktes
1831 av J. v. Liebig. Det är en färglös,
lättrörlig vätska, som kokar vid 61°;
ångorna ha sötaktig lukt och bedövande
egenskaper. K. är som bedövningsmedel
farligare än eter, emedan det har större
giftverkan.
Klorofy’11 (grek. kloro’s = blekgrön och
fy’llon = blad) el. b 1 a d g r ö n t. Det
gröna färgämnet i växterna. K. förmedlar
as
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
