Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klippduva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3461
Kloakdj ur—Klo’pstock.
3462
lar samt en däggdjursgrupp, de s. k.
kloakdjuren.
Kloakdjur (Monotre’mata). Primitiv
däggdjursordning, som i vissa avseenden
överensstämmer med kräldjuren. De ha
kloak (se d. o.!) och lägga ägg, som
likna sköldpaddornas. Tänder och ytteröron
saknas. Till K. höra Näbbdjur och
Myrpiggsvin.
Kloa’sma. Se Leverfläckar!
Klockare. Urspr. klockringare, i äldre
tider prästens biträde i en församling, bl.
a. med att leda menighetens kyrkosång,
religionsundervisning (katekes) och en mängd
andra sysslor, vilka sedermera
överflyttades på andra personer.
Klockarbefattning-en förenas numera vanligtvis med
folkskol-lärartjänst; i flera församlingar har den
helt avskaffats.
Klockdjur (Vortice’lla). Ett
klockliknan-de infusionsdjur, medels en lång,
samman-dragbar stjälk fastsittande vid ett
underlag (vanl. alger o. dyl.).
Klockgrodor (Bombina’tor). Grodsläkte
med klocklikt läte, varav en art, B. i/gneus,
åtminstone förr funnits i Skåne.
Klockhoff, Daniel, f. 1840, d. 1867.
Skald, en av K. J. Boströms lärjungar, som
skrivit dikter och avhandlingar i estetik.
Klockljung. Sv. namn på Eri’ca te’tralix.
Klockpoly’p (Campanula’ria). Ett släkte
hydroidpolyper, vanliga i Nord- och
Östersjön. K. äro klock- el. bägarformiga och
leva i kolonier av intill 3 cm i diameter.
Kloekrike. Socken i Östergötlands län
(Bobergs härad). 1 089 inv. (1931).
Klockspel. Ett musikinstrument
bestående av flera, olika stämda klockor, vilka
vanl. anslås medels en klaviatur. Större k.
förekomma vanl. blott i kyrktorn och
andra betydande offentliga byggnader, t.
ex. i Tyska kyrkan och Stadshuset i
Stockholm samt i Norrköpings rådhus.
Klockstycke. Den trattformiga
utvidgningen å biåsinstrument.
FR. G. KLOPSTOCK.
Teckning.
Klo’dvig. Frankisk namnform för
Ludvig. — K. I, d. 511. Den merovingiska
kungaättens stamfader och. det frankiska
rikets grundläggare.
Klodyvel. Se
Vattenskinnbag-gar!
Klofibbla. Sv. namn på Cre’pis tecto’rum.
Klokrypare (Pseudoscorpioni’dea). En
ordn. små Spindeldjur med platt,
ledad bakkropp och stora, tvekluvna klor. K.
röra sig baklänges el. åt sidan. En art, den
3—4 mm långa Bokskorpionen
(Che’lifer cancroi’des), lever i gamla
böcker, herbarier o. dyl.; andra leva under
barken på murkna trästubbar.
Klon [klån] (grek.). Bet. gren. Inom den
moderna ärftlighetsläran använd
beteckning för sådana s. k. rena stammar, som
uppstå genom vegetativ förökning (delning,
knoppning) el. genom partenogenes. Våra
vanliga fruktträdsraser äro typiska
exempel på k. och måste för att behålla sina
typiska egenskaper förökas genom
ymp-ning, ej genom frön.
Klondyke [klånda’jk] el. Klondike.
En biflod till Yukon i Canada, nära gränsen
till Alaska. Efter K. benämnes även ett av
världens mest bekanta guldfält. Vid K.
gjordes nämligen 1896 stora guldfynd, som
medförde en våldsam tillströmning av
människor. 1896—1902 utvanns i K.-området
guld för omkr. 300 mill. kr., men utbytet
har sedan minskats.
Klo’nisk. Se Kramp!
Klo’pstock, Friedrich G o 111 i e b, f.
1724, d. 1803. Tysk
skald, vars insats
varit av största
betydelse för de
romantiska och
nyklassiska strömningarna i
1700-ta-lets tyska
litteratur. Hans mest
bekanta verk är det
religiösa eposet
Messias (1748—73;
sv. prosaövers.
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
