- Project Runeberg -  Åhlén & söners uppslagsbok / VII. Kammaneter-Langley /
3497-3498

(1931-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kollanolja ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3497

Kolle’ktor—Kollontay.

3498

avtalet i den utländska lagstiftningen
(1911).

Kolle’ktor (lat. colli’gere = samla).
Beteckning för elektrisk strömsamlare (i
dy-namomaskiner o. dyl.).

Kollenky’m (grek. ko’lla = lim och
e’ngkyma = pågjuten vätska). I örtartade
växters stjälkar samt i bladskaften
förekommande stödjevävnad.

Ko’iler (tysk, av grek. kole’ra =
gallsjuka). Hjärnsjukdom hos hästar, som
beror på ökad vätskesamling i hjärnan.

Kolle’tt (fransk. coZ = hals). Bet urspr.
halskrage; ett slags kort vapenrock,
använd i sv. hären (ej vid infanteriet).

Ko’lli (it. co’llo = hals). Bet. egentl.
(på) halsarna; nackbörda. Numera paket,
resgods i allm.

Kollide’ra (lat. colli’dere =
sammanstöta). Bet. stöta ihop. — K o 11 i s i o’n,
sammanstötning, tvist.

Kollimationslinje (mlat. collima’re,
förvrängning av lat. collinea’re = rikta
efter en linje). 1. I allm. bemärkelse
detsamma som syftlinje. 2. Den linje som
förbinder ett astronomiskt el. fysikaliskt
instruments optiska medelpunkt med
hårkorsets mittpunkt. — K o 11 i m a’t o r, en
anordning vid optiska instrument för att
avhjälpa el. reducera kollimationsfelet.

Kollo’dium (grek. ko’lla = lim).
Lösning av nitrocellulosa i en blandning av
alkohol och eter. K. användes för att
skydda brännsår o. dyl. för luftens inverkan
samt i fotografien.

Kolloida’la lösningar (grek. ko’lla =
lim och e’idos = utseende). Lösningar i
vilka de lösta partiklarna ha en diameter
av 10-5—10-7 cm (O,ooooi—O,ooooooi mm) i
mots. till kristalloida lösningar, i vilka
partiklarna äro betydligt mindre. K. 1. ha
mycket ringa osmotiskt tryck, emedan
antalet partiklar på grund av desammas
storlek blir jämförelsevis litet pr volymsenhet.
Partiklarna kunna ofta göras synliga i
ultramikroskop och visa då en
karakteris

tisk, oregelbunden flimrande rörelse,
beroende på stötar från de omgivande
vät-skemolekylerna (B r o w n s k a
rörelsen). Skillnaden mellan uppslamningar
och k. 1. beror endast på kornstorleken.
K. 1. bildas dels av de flesta oorganiska
ämnen, som ej äro på vanligt sätt lösliga
i vatten, t. ex. de flesta metaller, svavel,
sulfider, klorsilver, dels av organiska
ämnen med mycket stora molekyler, t. ex.
äggviteämnen och gummiarter. K. 1.
kallas suspensi o’n e r, om de kolloidala
partiklarna bestå av ett fast ämne, e m u
1-s i o’n e r, om de bestå av små
vätskedroppar el. partiklar av halvfasta ämnen (t. ex.
fett). Många k. 1. visa e 1 e k t r o f o r e’s
(se d. o.!). Partiklarna kunna ofta
utfällas ur k. 1. dels av elektrolyter, dels
också genom upphettning och bilda då en
amorf, sammanhängande massa, som i
regel endast med svårighet eller icke alls
åter kan bringas i lösning. De sägas då
ha koagulerat. Kolloider, som åter
kunna lösas efter utfällningen, kallas r
e-ver si’bl a, övriga ir r e ver s i’bl a. I
regel tillhöra suspensionskolloiderna det
förra slaget och emulsionskolloiderna det
senare. En k. 1. kallas numera ofta sol
[såll] (om lösningsmedlet är vatten h y
d-r o s o’l, alkohol a 1 k o s oT o. s. v.),
medan den utfällda men alltjämt
lösnings-medel-haltiga kolloiden kallas gel [jel]
(hydrogel, alkogel o. s. v.). Bl. framstående
kolloidkemister märkas eng. Th. Graham
(f. 1805, d. 1869), vetenskapens
grundläg-gare, samt R. Zsigmondy, J. Perrin, W.
Ostwald och The Svedberg.

Kolloi’der (grek. ko’lla = lim, e’idos =
utseende). Ämnen, som bilda
kolloidala lösningar.

Kollontay [-ta’j], Aleksandra M
i-c h a i 1 o v n a, f. 1872. Rysk
kommunistisk diplomat och politiker, flitigt
verksam som förf, i kvinnofrågor (bl. a.
Den nya moralen, sv. övers. 1925),
folkkommissarie för sociala ärenden 1917—22,
den första kvinna som innehaft
diplomatisk sändebudspost (Norge 1924—26,
Mexico 1926—27, Norge 1927—30, sedan dess i
Stockholm).

Ord, som saknas under K, sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 28 00:45:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asupps/7/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free