Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolonnapparat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3505
Kolo’sserbrevet—Kolv.
3506
Kolo’sserbrevet. Se Paulus!
Koloszvår [kå’losjvar]. Det ungerska
namnet på staden Cluj.
KoloxPd. Gasformig förening mellan kol
och syre av formeln CO, som bildas vid
ofullständig förbränning av kol och
kol-haltiga ämnen och är en väsentlig
beståndsdel i lysgas (10 %) och masugnsgaser. Den
förbrinner med blå låga till koldioxid och
förenar sig lätt även med många andra
ämnen. Jfr Kolosförgiftning!
Koloxiklorid. Detsamma som f o s g e n.
Koloxisulfid. Lätt antändbar gas av
sammansättningien COS, med vidrig lukt.
Kolporte’ra (lat. co’llum = hals och
por-ta’re = bära). Bet. egentl. bära kring
nacken. Gå omkring och bjuda ut varor, t. ex.
tidningar el. böcker. — Kolportö’r, en
som kolporterar; kringresande predikant,
religiös folktalare.
Kolsva. Järnbrukssamhälle i Malma
socken (Västmanlands län), delvis även i den
angränsande Bro socken. Omkr. 1 600 inv.
Jfr Kohlswa Jernverks a. b.!
Kolsvavla el. koldisulfid. Kem.
förening av sammansättningen CS2. K. är
en färglös, starkt ljusbrytande, lättflyktig
vätska (kokpunkt 45°), olöslig i vatten
men löslig i alkohol. Den är själv ett gott
lösningsmedel för hartser, jod, svavel,
fett-ämnen m. m. Blandningen av luft och
kolsvavelångor exploderar lätt.
Handelsvaran har på grund av föroreningar en
vidrig lukt. Den användes bl. a. för att
utrota myror.
Kolsyra. Benämning dels på den
obeständiga syran H2CO3, dels på dennas anhydrid,
koldioxid.
Ko’lthoff. 1. Gustav Isak K., f.
1845, d. 1913. Sv. ornitolog och
forskningsresande (Grönland, Spetsbergen m.
fl.), som bl. a. lett anordnandet av
Biologiska museet i Stockholm och tillsammans
med L. Jägerskiöld utgivit arbetet
Nordens fåglar (1895—99). 2. Gertrud
Signe Elisabet K.-H u 11 g r e n, f.
1882. Skådespelerska först vid Vasatea-
SIGNE KOLTHOFF.
Fotografi.
tern i Stockholm,
sedermera vid Sv.
teatern i
Hälsingfors och Dramat,
teatern i Stockholm
sedan 1915.
Koltjak [-[kalt-sja’ck],-] {+[kalt-
sja’ck],+} A 1 e
k-sandr V a s i 1 j
e-vitj, f. 1874, d.
1920. Rysk amiral,
på hösten 1918
överbefälhavare över de
mot bolsjevikerna organiserade härarna i
Sibirien och proklamerad som
riksföreståndare. K. utlämnades av de tjeckoslovakiska
trupperna till bolsjevikerna och
arkebuserades.
Koltrast (Tu’rdus me’rula). Trastfågel,
som förekommer över hela Sverige, dock
vanligare i s. delen. Hanen är svart med
gul näbb, honan brunaktig. En del k.
övervintra i Sverige, andra flytta söderut.
Koltrådslampa. Se Elektriskt
ljus!
Kolumba’rium (lat. coln/mba = duva).
Bet. egentl. en nisch i ett duvslag.
Beteckning för de halvrunda nischerna i
romerska gravvalv fr. kejsartiden, avsedda för
gravurnor, sedermera benämning på hela
byggnaden. Nutida k. för gravurnor ha
inrättats i samband med likbränningens
utbredning, t. ex. under Gustav Vasa-kyrkan
i Stockholm.
Kolu’mbus. Se Gol u mbus!
Kolu’mn (lat. colu’mna = pelare). En
av lodräta linjer begränsad del i
räkenskapsböcker o. dyl.
Kolv. 1. Se Blomställning! 2.
Sfä-riskt el. koniskt glaskärl med smalare
hals, använt i laboratorier o. dyl. De
ko-niska kallas ofta
Erienmeyerkol-v a r. 3. I en cylinder löpande maskindel,
som förekommer i ångmaskiner,
förbränningsmotorer, pumpar m. m. Den kallas
även pistong el. kanna. Maskiner
utrustade med k. kallas ofta
kolvmaskineri mots. till turbiner o. dyl.
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
