Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korrigera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3587
Korrige’ra—Korsförlamning.
3588
OLIKA KORSFORMER. 1. T-formigt kors el. Antonius-kors. 2. Grekiskt kors. 3. Latinskt kors.
4. Gaffelformigt kors. 5. Andreas-kors. 6. Kryck-kors. 7. Patriarkal-kors. 8. Runstenskors
(äldre form). 9. Malteser-kors. 10. S:t Georgs-kors.
utanför en rad av rum, vilka ha dörrar ut
till denna. — K o r r i d o’r politik,
intrigpolitik i en riksdag.
Korrige’ra [-sje’ra] (lat. corri’gere =
utjämna, rätta). Bet. rätta, beriktiga.
Korrode’ra (lat. corro’dere). Bet.
sön-dergnaga. -—- K o r ros i o’n, den
avslip-ning, urholkning el. dyl., som äger rum hos
de fasta bergarterna, då
vittringsproduk-terna bortföras av rinnande vatten, is el.
vindar. — K o r r o s i’v, frätande, etsande.
Korruge’ra (lat. corruga’re). Bet. vecka,
rynka. — Korrugerad plåt, veckad
plåt till taktäckning, skjul, garage m. m.
Korrugi’t (lat. corruga’re — skrynkla,
göra veckig). Eternit i korrugerad form.
Korrumpe’ra (lat. corru’mpere). Bet.
fördärva, demoralisera.
Korruptio’n (lat. corru’mpere =
fördärva). Bet. sedeförskämning, moraliskt
förfall, särskilt om besticklighet.
Kors (lat. crux = kors, pinoredskap). 1.
Religiös symbol och inom kristna kyrkor
ett kultföremål av växlande utseende.
Det har som sådant sitt ursprung dels ur
den gamla solsymbolen, hjulet med fyra
ekrar, dels ur Kristi kors, vilket troligen
varit T-formigt (s. k. A n t o n i u s-k.).
De vanligaste korsformerna äro
grekiskt k. och latinskt k. Det
grekiska k. har utvecklats ur den
nyssnämnda solsymbolen, det latinska k. ur det
grekiska och ur det T-formiga k. Bland olika
korsformer, vilka användas som
helgonattribut el. symboler för andliga
värdig-;heter och ordnar m. m., märkas
gaffelformigt k., A n d r e a s-k., kryck-k.,
patriarka 1-k., runsten s-k., M a
1-teser-k., S:t G e o r g s-k. Jfr
Hak
kors! 2. Musikterm. Se Förtecken!
3. Inom anatomien partiet bakom korsbenet.
4. Veterinärtekn. term för det parti av
bålen, som med bäckenet till underlag
avgränsas framåt av en linje mellan
höft-bensknölarna och nedåt av en linje från
höftbensknölen till de första svanskotorna.
Korsa’r (it. corsa’ro av lat. cu’rsus =
lopp). Bet. urspr. sjörövare från
barba-reskstaterna, sedermera sjörövare i allm.
Korsbefruktning. Se Pollination!
Korsben. Ben, som utgör bäckenets
bakre vägg och består av de fem
sammanvuxna korskotorna. Motsv. kroppsdel
kallas korsryggen.
Korsberga. 1. Socken i Jönköpings län
(Östra härad). 1 462 inv. (1931). 2. Socken
i Skaraborgs län (Vartofta härad). 927
inv. (1931).
Korsblomma. Ett för den gotiska
byggnadsstilen utmärkande ornament på
tornspiror, gavlar o. dyl., vilket består av
mittstängel med fyra korsformigt anbragta
blad.
Korsblommiga. Sv. namn på fam.
Cru-ci’f eroa.
Korse’tt (fransk, corset av lat. co’rpus
= kropp). Snörliv.
Korsettfabriken Spirella, a. b. Bolag i
Malmö, grundat 1916, aktiekapital 0,8 mill.
kr., årstillverkning 1 mill. kr.
Korsförlamning el. korslamhet
(hämo-globinuri’). En hos hästar vanl. sjukdom,
som yttrar sig i förlamning av bakdelen
och rödfärgad urin. Sjukdomen uppträder
så gott som alltid, då hästen stått stilla
några dagar med riklig utfodring och
fö-rebygges genom daglig motion och
knappare utfodring under viloperioderna.
Ord, som saknas under K, sökas under C.
120 — Åhlén & Söners Uppslagsbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
