Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3637
Kris.
3638
det till den tyska valutan knäcktes nu
definitivt, och riksmarken sjönk
bottenlöst. Den tyska valutakatastrofens sviter
för grannländerna blevo ytterst besvärliga,
och den konjunkturförbättring, som visat
sig i U. S. A., uteblev helt och hållet i
Europa. Även det franska näringslivet
drabbades hårt av Poincarés
katastrofpolitik, franska francen sjönk hastigt, och vid
kammarvalen 1924 förlorade Poincaré sin
parlamentsmajoritet.
De följande vänsterregeringarna i
Frankrike avvecklade Ruhräventyret och
visade större tillmötesgående gent emot
Tyskland. Det stod klart, att Tyskland icke
skulle kunna fullgöra sina
skadestånds-förpliktelser, så länge dess finansiella läge
var så förtvivlat. Man måste först skaffa
Tyskland medel för att kunna stabilisera
valutan. Tanken på en ny intern,
lånetransaktion påtvingade sig åter politikerna.
Den kunde dock icke realiseras utan
bankernas hjälp. Högfinansen vägrade
emittera det behövliga lånet, så länge
skade-ståndsfrågan icke lösts. Efter långvariga’
förhandlingar kom så Dawesplanen
till stånd, och Tyskland fick ett stort
dollarlån, det s. k. Daweslånet på c:a 800 mill.
guldmark, varav 25 mill. kr. lämnades av
Sverige (1924). Återgången till
guldmyntfoten blev nu mera allmän. Sverige var
det första bland Europas länder, som
vågade taga detta steg. Dess ex. följdes
senare av Holland, England, Tyskland,
Norge, Danmark och andra stater, medan
Frankrike stabiliserade sin francvaluta
på en nivå, som motsvarade Vs av
francens ursprungliga värde, varigenom den
franska statsskulden minskades i samma
utsträckning. Konjunkturläget
förbättrades nu ganska påtagligt ända till 1928.
Förbättringen var dock skenbar. Den
berodde så gott som uteslutande på de stora
dollarlån, som de central- och
osteuropeiska staterna, framför allt Tyskland, kunde
erhålla. Då lånen lovade en mycket god
avkastning och den amerikanska
allmänheten trodde på Tysklands förmåga att
infria sina skadeståndsförpliktelser enligt
Dawesplanen, var penningtillgången
rik
lig, byggnadsverksamheten, som legat nere
i över tio år, kunde börja på nytt,
industrierna utvidgades, och
handelsomsättning-en ökades avsevärt. Skadeståndsbördan
kändes icke, då skadeståndsbetalningarna
voro små under Dawesplanens första år
och då överförandet av penningsummorna
från Tyskland till fordringsägarestaterna
underlättades av utlandslånen. Snart
visade sig dock, att de i Tyskland placerade
pengarna icke sällan begagnades till
orän-tabla företag, att Tysklands privata
skuldbörda på grund av amerikanarnas
frikostighet började stiga till’ belopp, som
Tyskland skulle få svårt att förränta och
återbetala, om skadeståndsbetalningarna
nådde sin normala höjd och utlandslånen av
naturliga skäl började sina. Den
sistnämnda faran inträdde 1928, då tyske
riksbankschefen Hjalmar Schacht för utlandet
påpekade risken av ytterligare lån till tyska
företag och kommuner. Samtidigt började
priserna åter att sjunka kraftigare på
världsmarknaden, och nackdelarna med
den förhastade återgången till
guldmyntfoten blevo allt tydligare.
Frankrike däremot, som med avsikt
stabiliserat sin valuta på en något för låg
nivå, lyckades på detta sätt icke blott
locka hem de milliarder, som av
misstrogna fransmän placerats utomlands under
den tid då francen sjunkit, utan även
främmande kapital, som fann goda
förtjänstmöjligheter i franska placeringar.
De växande inkomsterna från
skadeståndsbetalningarna utgjorde en tredje
tillförlitlig källa för kapitaltillflödet till
Frankrike. Även Förenta staterna fingo årligen
stora avbetalningar på de under kriget till
de allierade staterna lämnade krigslånen.
Då både Frankrike och U. S. A. genom allt
högre tullar hindrade den enda naturliga
betalningen av dessa »politiska» skulder,
nämligen betalning i form av varor,
måste likviderna överföras i form av guld.
Följden blev, att världens guld
började hopa sig i centralbankernas
källarvalv i New’ York och Paris.
Gälde-närsstaternas efterfrågan på guld för
dessa betalningars fullgörande blev allt star-
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
