Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3641
Kris.
3642
begärde att få sina pengar tillbaka av de
tyska bankerna.
Det var dock icke i Tyskland, som
kreditkrisen först kom till utbrott, utan
i Österrike, vars finansiella ställning
redan förut varit synnerligen svag, då landet
berövats alla sina naturliga
avsättningsområden. Kredituppsägningarna från
utlandets sida framkallade panik i Wien,
och Österrikes största bank,
Öster-reichische Creditanstalt fur Handel und
Gewerbe, ett gammalt finansinstitut under
kontroll av huset Rothschilds österrikiska
gren, gick omkull. Även staten hotades av
finansiellt sammanbrott. Österrike begärde
då hjälp hos Frankrike och England.
Frankrike förklarade sig redo att bevilja
ett litet lån, men endast under
förutsättning att Österrike avstode från
tullunionen med Tyskland. I England
ogillades emellertid detta politiska
utpressningsförsök, och Bank of England lämnade
Österrike ett lån utan Frankrikes
medverkan. Men kreditkrisen hade gjort
ställningen ohållbar även i Tyskland. De tyska
bankerna måste återbetala en stor del av
de penningmedel, de fått upplåna i
utlandet på 1—3 månaders uppsägning. De hade
i sin tur lånat ut pengarna till tyska
företag eller kommuner, som icke kunde
återlämna dem. Flera av de tyska
storbankerna stodo inför sammanbrott. Därtill kom,
att de jättelika återbetalningarna till
utlandet tvingade tyska riksbanken att
släppa ifrån sig nästan hela sin behållning av
utländska växlar samt en stor del av sin
guldkassa. Denna våldsamma åderlåtning
omöjliggjorde också betalningen av den
skadeståndssumma, som förföll till
betalning i början av juli 1931.
För att undvika en katastrof ingrep U.
S. A:s president Hoover och föreslog på
midsommardagen 1931 ett allmänt
moratorium för samtliga politiska skulder (H o
o-vermoratoriet). Tyskland skulle
under året V? 1931—3% 1932 få anstånd med
skadeståndsbetalningarna, och samtidigt
skulle de allierade staterna slippa att göra
avbetalningar på sina krigsskulder till U.
S. A. Moratorieåret skulle begagnas för att
finna en ny lösning av skadeståndsproble-
men. Hoovers förslag väckte optimism i
hela världen, och aktiekurser och
varupriser stego hastigt under flera veckor. Det
blev dock uppenbart, att Hoovers förslag
ogillades av fransmännen, som hade
hoppats att dra politiska fördelar av
Tysklands och andra staters ekonomiska
nödläge. Först efter sega förhandlingar gick
franska regeringen med på moratoriet,
sedan man kommit överens om att detta icke
skulle upphäva Youngplanens giltighet.
Det franska medgivandet kom för sent.
Hooverplanen, vars huvudsyfte varit att
hejda förtroendekrisen och att
förbereda en ny uppsvingsperiod, blev
verkningslös. Redan den 13 juli 1931 tvungos
Dresdner Bank och Danatbank att inställa
sina betalningar. Tyska staten nödgades
övertaga kontrollen över bankerna och
sanera dem. Samtidigt måste de utländska
banker, som ännu hade kortfristiga
fordringar stående i Tyskland, gå med på en
överenskommelse att icke återfordra dem
under de närmaste sex månaderna (S
till-h a 11 e-a v t a 1). Detta avtal utsträcktes
senare på ett år.
Genom Tysklands oförmåga att betala
kom även den engelska penningmarknaden
i trångmål, i synnerhet som de franska
bankerna nu började att återkräva de
jättebelopp, som de tidigare insatt i
engelska penninginstitut (400 ä 500 mill. p.
st., c:a 8 a 10 milliarder sv. kr.). Dessa
jättekrav kunde ej ens Londonmarknaden
tillgodose. Bank of Englands guldkassa
smälte ihop. Banken tvingades ganska
snart att upptaga ett valutalån på 50 mill.
p. st. i Frankrike och U. S. A. När detta
belopp icke förslog, upplånade engelska
staten ytterligare 80 mill. p. st. i de
nämnda länderna. Frankrikes strävan gick ut
på att förmå England att stödja de
franska planerna på skapandet av ett
slags franskt lydrike på den gamla
österrikisk-ungerska monarkiens område och
att stödja det franska kravet på
Youngplanens orubbliga bibehållande. När det
emellertid visade sig, att England skulle
behöva en ny jättekredit för att rädda sin
valuta och att det därvid skulle förlora
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
