- Project Runeberg -  Åhlén & söners uppslagsbok / VII. Kammaneter-Langley /
3643-3644

(1931-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3643

Kris.

3644

sin handlingsfrihet, beslöt sig Bank of
England resolut för att offra
guldmyntfoten. Det engelska pundet sjönk
med 30 procent av sitt värde. En vecka
senare tvingades Sverige och flera andra
länder att följa Englands exempel. Även
de svenska bankerna hade i all hast fått
återbetala stora belopp till utlandet,
var-förutom omfattande kapitalöverföringar
till utlandet gjorts för Kreugerkoncernens
räkning.

Samma taktik som mot Tyskland och
England använde Frankrike nu även mot
Ungern och Italien. I Ungern tvingades
den Italienvänliga regeringen att avgå,
men tack vare ett utlandsmoratorium
återvann landet en del av sin politiska
oavhängighet. Italien lyckades tillbakaslå de
franska angreppen.

[-Skadeståndsförhandlingar-n-]

{+Skadeståndsförhandlingar-
n+} a började ogynnsamt för Frankrike,
som isolerat sig genom sin finansiella
aggressivitet. För att undgå nederlag reste
franske regeringschefen Laval till
Washington i syfte att förmå Hoover att ej
överraska Frankrike med nya oförutsedda
ingripanden i skadeståndsfrågan. De franska
bankerna hemtogo samtidigt jättestora
penningbelopp från New York. U. S. A:s
guldförluster blevo så stora, att man
började befara, att även U. S. A. bleve
tvunget att överge guldmyntfoten. Hoover ville
icke ta denna risk och föll till föga för de
franska kraven.

Denna franska seger ökade
misstroendet framför allt i U. S. A., där
priserna sjönko våldsamt, och börsen
drabbades av kursförluster, som förvärrades
månad för månad. Allt flera industribolag
slopade sina utdelningar, järnvägarna
råkade i betalningssvårigheter,
arbetslösheten uppskattades till 10% mill. arbetare,
10 000-tals jordbrukare måste lämna sina
hemman, 1 000-tals provinsbanker slogos
igen och statens budget visade det största
underskott som någonsin förekommit,
nämligen 2% milliarder doll. Förgäves
försökte man blåsa nytt liv i affärerna
genom att pumpa krediter i näringslivet.

I Europa försökte man rädda
valutan genom drakoniska kontrollåtgärder

och genom åtgärder mot importen
(starka tullhöjningar,
importkontingentering och i vissa fall importförbud).
Utrikeshandeln krympte ihop till en
liten bråkdel av tidigare normalårs
handelsutbyte länderna emellan, varigenom
arbetslösheten ökades ytterligare. Det
finansiella läget i sydöstra Europa artade
sig till katastrof. Den franske
ministerpresidenten Tardieu föreslog bildandet av
ett ekonomiskt »Donaublock» bestående av
Österrike, Ungern, Tjeckoslovakien,
Rumänien och Jugoslavien, vilka länder skulle
förenas i en tullunion (T a r d i e u-p 1
a-nen). Planen föll på grund av
motståndet från dessa staters bästa kunder,
Tyskland och Italien. Förhandlingarna i
skadeståndsfrågan förhalades, då regeringarna
ej vågade ikläda sig några förpliktelser
före de nyval, som skulle äga rum på
våren 1932. De preussiska lantdagsvalen
slutade med en ny seger för de högerradikala
nationalsocialisterna, medan de franska
valen berövade den nationalistiska regeringen
Tardieu dess parlamentariska grundval.
Medan i Frankrike vänstermannen
Her-riot övertog regeringsmakten, störtades i
Tyskland den måttfulla regeringen
Brii-ning och efterträddes av en starkt
högerin-riktad regering under von Papens
ledning.

’ Den under så ogynnsamma
omständigheter i sista stund före moratorietidens
utgång påbörjade ska de s t åndsko n f
e-rensen i Lausanne (juni 1932)
visade svåra meningsskiljaktigheter mellan
fransmännen, som åtminstone ville rädda
en mindre del av skadeståndet, och
tyskarna, som krävde en revision av
Versailles-freden. Man enade sig slutligen om att
avskriva Tysklands
skadeståndsförpliktel-ser mot en slutbetalningssumma av 3
milliarder guldmark i tyska obligationer, som
efter tre års moratorium skulle under en
tid av tolv år få utsläppas i marknaden,
så snart emitterandet kunde ske till en
kurs av 90 procent. Även de f. d.
allierades inbördes krigsskuldbetalningar
inställdes i avvaktan på eftergifter från
ameri

Ord, som saknas under K, sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 28 00:45:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asupps/7/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free