Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kryssare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3689
Krångforsen—Kräftdjur.
3690
Gesunden (ö. Jämtland). K. ha en fallhöjd
av 58 m oeh vid normalt lågvatten en
effekt av 212 000 hkr. Vid K., som äro
Sveriges i fråga om vattenkraft förnämsta
fall, påbörjades 1930 byggandet av ett
kraftverk med till en början en
anläggning för e:a 58 m:s fallhöjd och
maximi-effekt på 60 000 hkr av Krångede a. b.,
ett bolag i Stockholm, som bildades 1908
av flera i K. intresserade industribolag
(bl. a. Fager sta och Sandviken). 1930
ökade detta bolag sitt aktiekapital från 0,35
till 12,25 mill. kr.
Krångforsen. Vattenfall i Skellefte älv,
med en fallhöjd av 22 m och vid normalt
lågvatten en effekt av 9 400 turbin-hkr.
K. med elektrisk kraftstation tillhör
staden Skellefteå.
Kräfta. 1. Sjukdom hos växter, som
förorsakas av bakterier, svampar el.
frostskada och yttrar sig i öppna sår på
stammar och grenar, omgivna av en vall. 2.
K. el. ca’ncer, carcino’ma. Vanligen
brukat samlingsnamn för sjukdomar,
beroende på elakartad (malign) svulstbildning i
kroppen. Den vanligaste av dessa är k.,
som uppstår ur epitelvävnad, vilken inom
något organ, hud, körtlar t. ex., hastigt
börjar tillväxa, bildande knöliga, ofta
sönderfallande massor, tum ö’r e r, vilka
förstöra omgivningen och sprida sig
vidare i kroppen med blod och lymfkärl,
bildande dottersvulster el. m e t
a-sta’ser. Under k:s tillväxt utarmar den
hela organismen, i det att den som
parasit förbrukar näring och genom sina
om-sättningsprodukter utövar ytterligare
skada. Vid k. bli därför avmagring, trötthet
och blodbrist mycket viktiga och
framträdande symptom. — Den vanligaste
lo-kalisationen av egentlig k. är
mag-tarm-kanalen, främst då magsäcken (»m a
g-kräfta»). Hos kvinnor äro därjämte
livmoderns slemhinna, äggstockarna och
bröstkörtlarna ofta säte för sjukdomen.
De symptom, k. framkallar, äro utom de
nämnda allmänna symptomen beroende
på sjukliga rubbningar i det organ, i
vilket de uppstå. I huden, på läpparna el.
på tungan ger sig sjukdomen till känna
som en förhårdnad el. ett sår. — K:s
orsak är okänd. Man kan numera hos djur
experimentellt framkalla k. och överföra
den fr. ett djur till ett annat.
Karakteristiska förlopp i kräftsjukdomarnas
ämnesomsättning äro kända, men deras egentl.
orsak är trots intensivt forskningsarbete
över hela världen ännu okänd. De synas
dock icke vara smittosamma. K. tillhör
livets senare hälft, ehuru undantag icke
äro ovanliga. På grund av» den stora
utbredningen (vart tolvte dödsfall i Sverige
orsakas därav) spelar k. i alla kulturländer
rollen av folksjukdom vid sidan av
tuberkulosen. — De huvudsakliga
behandlingsmetoderna vid k. äro den kirurgiska samt
strålbehandlingen med röntgen och
radium. Valet mellan dessa är beroende
främst av sjukdomens stadium och
lokali-sation. Resultaten kunna i allm.
förväntas bli gynnsammare, ju tidigare
sjukdomen kommer under behandling, varvid
dock är att märka, att lokalisationen
spelar en mycket betydelsefull roll för det
slutgiltiga behandlingsresultatet. För
behandling av k. med röntgen och radium
finnas i Sverige f. n. tre centraler, en i
Stockholm (Radiumhemmet), en i
Lund och en i Göteborg. Framförallt
genom Svenska Cancerföreningen har vårt
land blivit ett föregångsland inom
behandlingen av k. med röntgen och radium.
Jfr vidare Sarkom! 3. Se Kräftor!
Kräftan (Ca’ncer). Stjärnbild mellan
Tvillingarna och Lejonet i Djurkretsen. K.
innehåller ett stort antal för blotta ögat
synliga stjärnor, av vilka dock ingen är
starkare än storleken 3,76 (Pollux).
Kräftdjur (Crusta’cece). En klass
Leddjur, utmärkt genom två par antenner
och talrika, tvåkluvna extremiteter.
Kroppens kitinpansar är ofta inlagrat med
kalk. Huvudet sammansmälter ofta med
det el. de främsta kroppssegmenten till
en f ramkropp (c e p h a 1 o t o’r a x),
medan bakkroppen är ledad. Mundelarna —
ett par överkäkar (m a n d i’b 1 e r) och
två par underkäkar (m ax i’l 1 e r) — äro
omvandlade extremiteter. K. andas med
gälar el. direkt genom huden. De allra
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
