Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräftor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3693
Krämlor—K. T. J.
3694
lande belastning. K. äro
compoundmaski-ner, och dessutom äro fältmagneterna
försedda med en extra lindning, varigenom
går en konstant ström från en
utomstående strömkälla. Serieledningen
motverkar de båda andra.
Krämlor. Se Kremlor!
Kräpp. Detsamma som c r é p e.
Kräva. Säcklik utvidgning av
matstrupen, som förekommer hos många fåglar.
Krävgaseller. Se Gaseller!
Krävstorkar (Lepto^tilus). Ett släkte
Storkar med huvud och hals nakna
samt lång näbb. Hit hör bl. a. M a r a
bustorken.
Kröderen. Långsträckt insjö i s. Norge
(Buskerud fylke), 42 kvkm, med avlopp
genom Hallingdalsälven till Dramsälven
och Oslofjorden.
Krökningscirkel. En cirkel, som går
genom tre punkter på en kurva, då dessa tre
punkter alltmer närma sig till varandra.
Cirkelns medelpunkt kallas
kröknings-centrum, dess radie
krökningsra-d i e, och med kurvans krökning
menas radiens inverterade värde.
Krönare. Under tiden 1855—1878 ett
slags justerare för mätning och stämpling
av förvaringskärl på lastningsplatser, vid
fiskelägen och i tjärbrännerier.
Krö’nika (grek, krönika’ av kro’nos =
tid). Bet. tideböcker. K. har utvecklats ur
a n na’le r n a och är en särskilt under
medeltiden bruklig form av
historieskrivning, som återger de yttre händelserna i
tidsföljd utan att uppvisa deras inre
sammanhang. Med avseende på innehållet
talar man om världs-, lands-, stads-,
biskops-och släktkrönikor o. a. Understundom
skrevos k. på vers. De sv. medeltids-k. äro
Erik s-k., Karl s-k., de tre S t u r e-k.,
Lilla r i m-k., vilka äro på vers,
Prosaiska k. och Ericus Olais k.
Från början av nyare tiden äro Olaus
Petris sv. k. och Peder Svarts
k. (Se vidare under de särskilda k.!). I
modern och överförd bemärkelse förstår
man med k. ofta händelseöversikter av
olika slag i tidningar och tidskrifter (t.
ex. års-k, orts-k. o. dyl.). — K r ö n i k ö’r,
krönikeskrivare.
Krö’nikeböckerna. Två av G. T:s
historiska böcker, tillkomna 300—250 f. Kr.,
vilka delvis återupprepa men samtidigt
komplettera innehållet i Samuelsböckerna
och Konungaböckerna. Arbetet präglas av
en starkt kultisk, religiös tendens, efter
vilken det historiska stoffet tillrättalagts.
Kröning. 1. En religiös ceremoni, genom
vilken en nytillträdande härskare inviges
till sitt ämbete. K., som förekom redan i
det gamla Egypten, brukas ännu i de flesta
konungariken och kejsardömen. Även den
nyvalde påven krönes. Alla sv. konungar
fr. Erik Knutsson t. o. m. Oscar II ha
undergått k. I Sveriges nuv. grundlagar
finnes ingen föreskrift om k. 2. K. av
mätkärl. Jfr Krönare!
Kröson, plur. k r ö s e r. Dialektord för
lingon.
Krösus. Se Kroisos!
Kröyer [krö’jer]. 1. Henrik
Nikolai K., f. 1799, d. 1870. Dansk zoolog, som
särsk. utfört viktiga undersökningar över
fiskarna. 2. Peter Severin K., f.
1851, d. 1909. Den förres fosterson,
framstående dansk målare. K. är banbrytare i
Danmark för ett realistiskt friluftsmåleri
och har utfört marinmålningar, interiörer
och grupporträtt.
K. S. J. Förk. för K a r 1 s t a d-S
kog-halls järnväg.
K. S. S. S. Se Svenska
Segelsällskapet!
Ktenoi’dfjäll. Se Fjäll!
Kte’sifon. Forntida stad i Babylonien
pä ö. stranden av Tigris, huvudstad i det
partiska riket 162—201 e. Kr., sedermera
under sasanidernas välde (226—651), en
av de praktfullaste städer i världen. K.
föll i ruiner under araberna.
K. T. J. Förk. för Västra K 1 a g
s-tor p—T ygelsjö järnväg.
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
