Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Las Palmas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3869
Las Pa’lmas—Late’nt.
3870
Las Pa’lmas. Stad på n. ö. kusten av
ön Gran Canaria bl. Kanarieöarna,
huvudstad i ö. Kanarieöarna (prov. Las
Palmas). L. har flera ståtliga byggnader fr.
1500- och 1600-talen och är en betydande
hamnstad. 74 000 inv. (1930).
Lassa. Se Lhasa!
Lassalle [lasa’ll], Ferdinand, f. 1825.
d. 1864. Tysk socialdemokrat av judisk
börd, filosofisk och nationalekonomisk
skriftställare, en av det tyska
socialdemokratiska partiets grundläggare. L. är i
sin filosofiska och socialekonomiska
åskådning bestämd av Hegel och Marx. Han
har utövat ett synnerligen starkt
inflytande icke blott genom sina skrifter utan
även genom sin lidelsefulla personlighet
och sin ovanliga agitatoriskt inriktade
begåvning. Vid ett flertal tillfällen kom L.
i konflikt med myndigheterna. Han dog
av skador erhållna i en duell. Litt.: G.
Brändes: Lassalle (1881).
Lasse i Gatan. Se Gathenhielm!
Lasse Lucidor. Se Johansson!
Lasse-Maja. öknamn på den 1813 till
livstids fängelse dömde stortjuven Lars
Molin, som ofta uppträdde i
kvinnokläd-nad. Han benådades 1838 och har utgivit
en berättelse om sina levnadsöden (senast
utg. 1916). Litt.: Claes Krantz:
Storförbrytare och statsfångar (1930).
Lassen. I. Christian L., f. 1800, d.
1876. Norsk-tysk filolog, prof, i
fornin-disk litteratur i Bonn fr. 1830. L. är
tillsammans med sin lärare A. W. Schlegel
grundläggare av sanskritfilologien i
Tyskland. Hans huvudverk, Indische
Alter tumskunde, utkom i 4 delar 1847—62.
II. J u 1 i u s L., f. 1847, d. 1923. Berömd
dansk jurist, prof, vid Köpenhamns
universitet.
La’sso (spansk, lazo = snara). En
kastlina, i ena änden försedd med en snara,
som användes för att infånga djur.
La’sso, Orlando di, även Orlandus
Lassus, Roland de Lattre, f.
förmodligen 1532, d. 1594. Nederländsk
tonsättare, jämte Palestrina 1500-talets mest
berömda musiker. Hans över 2 000 verk
upptaga till största delen motetter,
mässor och psalmer men även tonsättningar
av profant innehåll.
La’sson, Per Karl, f. 1859, d. 1883.
Norsk musiker, känd för det alltjämt ofta
spelade pianostycket Crescendo.
Last, but not least [last batt nått list]
(eng.). Bet. sist, men icke minst (el.
sämst). Citat fr. Shaksperes Julius Caesar
(akt III, scen 1) och King Lear (akt I,
scen 1).
Lastförmåga. Ett fartygs förmåga
att rymma el. bära last. Rymdförmågan
uttryckes i rymdmått (kbm el.
registerton), bärförmågan i viktton.
Lastlinje. Den på ett fartyg genom ett
fribordsmärke angivna lägsta linje, till
vilken ett fartyg får nedlastas.
Lastmärke. Se Plimsollmärke!
Lasu’rsten (lat. la’pis la’zuli, av pers,
gruvorna i Ladjvurd). Ett vackert blått
mineral av växlande sammansättning, som
användes till prydnadsföremål, förr också
till målarfärg.
Lat. Förk. för latin el. latinsk
och för latitud.
Lata’kia. 1. Guvernement i fransk,
mandatområdet Syrien, Främre Asien. 2.
Detsamma som Ladikije.
Laténetiden [latä’n-]. Inom arkeologien
benämning på järnålderns andra
huvudepok inom Europa, den s. k. yngre
järnåldern, vilken avlöste Hallstatt-tiden och
sträckte sig fr. mitten av första
årtusendet f. Kr. till tiden omkr. Kr. f. Den
omfattades huvudsakligen av Mellan-Europas
kelter, som spredo den till angränsande
folk, bl. a. till Norden (den s. k.
förromerska järnåldern). Namnet L. härrör
fr. fyndplatsen La T é n e intill
Neuchå-telsjön i Schweiz.
Late’nt (lat. late’re = ligga dold). Bet.
dold, som icke kommer till utbrott el. till
synes. — Latent värme.
Sammanfattande bet. för ångbildningsvärme
och smältvärme, emedan detta vid en
viss temperatur (kokpunkt, resp, smält-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
