Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lit de parade ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4023
Litosfä’r—Li’tteris et a’rtibus.
4024
LITORINA-SNÄCKA.
Fotografi.
Litosfä’r (grek. li’tos — sten och sfa’ira
= klot). Beteckning för hela den fasta
jorden el. i inskränkt bemärkelse ytan av
densamma i mots. till havsvattenhöljet,
hydrosfären, och lufthöljet, a
t-mosfären.
Lito’tes (grek.). Bet. egentligen
enkelhet. Beteckning för en förmildrande
omskrivning, oftast uttryckt genom negering.
Litslena. Socken i Uppsala län (Trögds
härad). 960 inv. (1932).
Lits och Rödöns tingslag. Tingslag i
Jämtlands län.
Li’ttera, förk. 1 i 11, (lat.). Bet.
bokstav.
Littera’t (lat. li’ttera = bokstav).
Beteckning för en studerad, beläst,
akademiskt bildad person; en som sysslar med
litteratur; ibl. lagfaren (t. ex. i uttrycket
1. rådman). Mots.: i 11 i 11 e r a’t.
Litteratu’r (lat. li’ttera = bokstav).
Sammanfattande benämning på alla
skrift-el. tryckalster, som härröra fr. ett folk el.
en epok; vitterhet.
Litteraturbladet. Månadstidskrift, utg.
1838—40 av E. G. Geijer.
Litteraturhistoria. Den vetenskap, som
studerar den andliga kulturens
utveckling, i den mån denna avspeglas i litt.,
förnämligast den sköna litt. L. är en
relativt ung vetenskap, som i äldre tider
sammanföll med lärdomshistorien. Först
romantiken, som öppnade blicken för
skön-hetsvärdena i äldre, folklig och exotisk
diktning, medförde en uppblomstring för 1.
De nyromantiska ledarna i Tyskland,
bröderna Schlegel, spelade för l:s
utveckling en viktig roll genom sina dock
något konstruktiva litteraturhist. arbeten.
A. S a i n t e-B e u v e införde i 1. en
psykologisk-historisk metod, i det han
studerade diktverket i dess samband med
diktarens personlighet. En vidare
utveckling erhöll 1. genom H. T a i n e, som
under intryck från positivismen strävade att
ge 1. en nästan naturvetenskaplig
exakthet och betraktade ett diktverk som en
produkt av ras, miljö och tidssituationen.
Inom nutida 1. finnas olika riktningar,
beroende på om i forskningen huvudvikten
lägges vid historiska, filosofiska,
filologiska, estetiska el. andra synpunkter. Bl.
utländska litteraturhistoriker märkas
vidare H. He 11 n e r, G. Brändes, F.
Brunetiére och O. W a 1 z e 1. Bl.
äldre sv. kunna nämnas L.
Hammarskjöld och P. D. A. A 11 e r b o m,
målsmän för romantisk uppfattning, bl.
senare och moderna G. Ljunggren,
C. R. Nyblom, O. L e v e r t i n, H.
S c h ii c k , K. W a r b u r g, F. B ö ö k,
O. S y 1 w a n, A. B 1 a n c k, M. L a m m,
A. Nilsson m. fl. I Sverige finnas
f. n. fyra akademiska lärostolar i 1.
Litteraturtidning. Tidskr., utg. i
Stockholm och Uppsala 1795—97 av G. A.
Silverstolpe. Dess förnämsta medarbetare var
B. Höijer.
Litteratö’r (lat. li’ttera = bokstav).
(Yrkes) författare.
Li’tteris. Intern, tidskrift utgiven i
Lund, grundad av Vetenskapssocieteten
därstädes 1924. L. recenserar arbeten inom
humanistisk forskning.
Li’tteris et a’rtibus (lat.). Bet. för
vetenskap och konst; inskrift å en medalj,
stiftad av Karl XV. L. utdelas av
konungen åt framstående förf, och
konstnärer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
