Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lit de parade ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4021
Lit de parade—Litori’nahavet.
4022
Lit de parade [li da para’dd] (fransk.).
Bet. paradsäng; bädd på vilken berömda
personers lik visas för allmänheten.
Liten. Sjö i Underåkers och Mörsils
socknar (Jämtlands län), 16 kvkm, 317
m. ö. h.
Liter. Rymdenhet = 1 kubikdecimeter
el. volymen av 1 kg vatten vid 4°. Förk. I.
Literatmosfär. Energienhet (= 10,33
kilogrammeter), huvudsakligen använd vid
beräkning av gasers energiinnehåll; bet.
den energi som utvecklas när en gasmassa
av en atmosfärs tryck ökar sin volym med
en liter.
Lithander. 1. P e r Emanuel L., f.
1835, d. 1913. Grosshandlare i Göteborg,
konservativ politiker och som sådan
särskilt verksam för uppförande av det nuv.
riksdagshuset å Helgeandsholmen. Led.
av F. K. 1886—94, 1897—1908. 2. Olof
Axel Edvard L., f. 1870. Den förres
son, affärsman, konservativ politiker, led.
av A. K. 1912—14, 1915—26 och sedan
1929; led. av F. K. 1926—28.
Lithberg, Nils Jacob Mauritz, f.
1883. Forn- och folklivsforskare,
kulturhistoriker, sedan 1919 innehavare av den
Hallwylska professuren i nord, och
jämförande folklivsforskning vid Nordiska
museet i Sthlm.
Lithospe’rmum. Växtsläkte (fam.
Bor-ragina’cece) med två sv. arter, till
utseendet påminnande om Förgät mig ej, av
vilka den vanligaste är L. arve’nse
(Sminkrot), ett allmänt åkerogräs
med rödaktig rot.
Li’tium (grek. li’tos = sten, på grund av
förekomsten i »stensalt» el. bergsalt). Kem.
tecken Li. Jämförelsevis sällsynt
alkali-metall med atomnummer 3, stående nära
natrium. Det viktigaste litiummineralet är
1 e p i d o 1 i’t. L. färgar en låga vackert
karmosinröd. Atomvikten är 6,940 och
smältpunkten 186°. L. är den lättaste av
alla metaller (spec. vikt 0,534) och flyter
t. o. m. på fotogen. Föreningarna likna
natriums och äro analogt sammansatta.
Salterna äro färglösa. Med kväve ger 1.
134 — Åhlén & Söners Uppslagsbok.
redan vid vanlig temperatur 1 i t i u
m-n i t r i’d (Li3N). Det urinsyrade saltet
är lösligt, och litiumsalter användas
därför mot gikt; de ha även användn. i
nife-ackumulatorer.
Litografi’ (grek. li’tos = sten och
gra’-fein — skriva) el. stentryck.
Beteckning dels för en grafisk tryckmetod,
varvid användes en särskild sorts
finkornig kalksten från Bayern, dels för det
härvid erhållna avtrycket. L. grundar sig
på förhållandet, att stenen absorberar
vatten lika väl som fett. Man tecknar därför
med en fet krita på stenen och begjuter
denna före varje tryckning med vatten.
Tryckfärgen tar sedan endast på den feta
kritan. Ofta anbringas kritan på stenen
genom avtryck från en på papper gjord
kritteckning. Vid fotolitografi
användes härvid en medels
pigmenttryck gjord kopia. Vid
färglitografi användes successivt flera stenar.
— L. har den stora fördelen att kunna
användas vid tryckning av mycket stora
upplagor, då stenen ej slites. Efter
tryckningen kan stenen avslipas och användas
på nytt.
Litograftrusten. Vanlig beteckning för
»Esselte», a. b. Sveriges
Litografiska Tryckerier.
Litopo’n. Vit målarfärg, bestående av
bariumsulfat och zinksulfid, som utfällts
tillsammans.
Litora’1 (lat. li’tus = strand). Bet.
hörande till kusten, kust-.
Litore’lla. Växtsläkte (fam.
Plantagi’-nece), till vilket hör en liten sällsynt sv.
strandväxt med syllika blad, L. ju’ncea
(Strandpryl).
Litori’nahavet. Beteckning för Östersjön
under den period av den postglaciala
tiden, då denna var betydligt större än nu
och hade saltare vatten, så att
Litorina-snäckor, som nu endast finnas vid
västkusten och i s. Östersjön, då funnos över
hela L. L: s översta strandlinjer (L i t
o-rinagränsen) ligga i
Stockholmstrakten omkr. 70 m. ö. h.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
