Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Loyalty-öarna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4075
Loyalty-öarna—Lu’cius.
4076
Loyalty-öarna [lå’jalti-]. ögrupp i Stilla
havet ö. om Nya Kaledonien, med 2 700
kvkm dubbelt så stor som Öland,
tillhörande Frankrike. Kopra och gummi äro de
förnämsta produkterna. Omkr. 12 500 inv.
L. tillföllo Frankrike 1864.
Loyola [låjå’la], Ignatius av, f.
1491, d. 1556. Spansk ädling, stiftare av
Jesuitorden (se detta ord!). Han
förklarades 1622 för helgon.
Lozére [låsä’r]. Departement i s. ö.
Frankrike.
L. S. Förk. för Lokal
samorgani-s a t i o n. Se S. A. C.!
L. S. S. J. Förk. för L i d k ö p i n g—
Skar a—S tenstorps järnväg.
Ltd. Förk. för 1 i m i t e d.
L. T. J. Förk. för L u n d—T r ä 11
e-borgs järnvägar.
Lu. Kem. tecknet för lutetium.
Luala’ba. Biflod till Kongofloden, med
källor i Belgiska Kongos gränstrakter mot
Nord-Rhodesia, ofta betraktad som en av
Kongos källf loder. Längd: omkr. 1 000
km, varav 640 km äro segelbara.
Luang-Praba’ng. Stad i Franska
Indo-Kina (Laos-området), vid floden Mekong,
där denna slutar vara segelbar, med
märkliga tempel och palats. Omkr. 20 000 inv.
Luapu’la. övre delen av Kongofloden
fr. utloppet ur Bangveolosjön till
Moero-sjön, delvis segelbar.
Lubb el. B r o s m e (Bro’smius
bro’s-me). En art Torskfiskar med
mycket långa rygg- och analfenor. L.
förekommer i n. Atlanten och fiskas även
utanför Bohuslän.
Lu’bitsch, Ernst, f. 1892. Tysk
filmregissör, verksam i Tyskland och U. S.
A., främst känd för sina med tekniskt
mästerskap regisserade komedier.
Lu’blin. Stad i mell. Polen vid en biflod
till Weichsels biflod Wieprz. L. har
universitet, grundat 1918, samt palats och
kyrkor fr. tidigare blomstringsperioder.
119 000 inv. (1930).
Luca’nus, Marcus A n n se u s, f. 39
e. Kr., d. 65. Rom. skald, förf, av
Phar-sa’lia, en poetisk skildring av kriget
mellan Pompeius och Caesar.
Lucca [lo’cka]. 1. Prov, i mell. Italien
(Toscana), före 1847 självständigt
hertig-döme. 2. Stad i L. 1 nära floden Serchio,
med berömd katedral och väl bevarad
stadsmur. 81 000 inv. (1928).
Lucern. Annan stavn. för luzern.
LucFa (av lat. lux = ljus). Namn på
ett helgon, som enl. legenden led
martyrdöden i Syrakusa omkr. 300. I Norden ha
många sägner utbildats om henne. Den
henne ägnade dagen, 13 dec., firas
fortfarande i många delar av Sverige med
vissa festseder, varav flera med hedniskt
ursprung. L.-dagen kallas stundom »lilla
jul», på grund av att den ansågs inleda
julmånaden.
Lucia’nus av Antiokia, d. 312.
Rom. bibelforskare och martyr,
upphovsman till en värdefull upplaga av
Septua-ginta, och förmodad skapare av en syrisk
text av N. T., benämnd Te’xtus rece’ptus.
L. led martyrdöden under kejsar
Maxi-minus’ förföljelse.
Luci’d (lat. lu’cidus = ljus). Bet.
lättbegriplig, genomskinlig, klar. — L u’c i d a
i n t e r v a’ll a (lat. interva’llum =
mellanrum), ljusa mellanstunder.
Lu’cidor. Se Johansson I.!
Lu’cifer (lat. lux = ljus och fe’rre —
bringa). Bet. Ijusbringaren;
morgonstjärnan, d. v. s. Venus. Hos kyrkofäderna
blev L. en benämning på djävulen på
grund av feltolkning av Jes. kap. 14, v.
12, och Luk. kap. 10, v. 18.
Luci’lius, G a i u s, f. 180 f. Kr., d. 102.
Rom. skald, förf, av 30 böcker Satirer, av
vilka några brottstycken finnas bevarade.
Lu’cius. Namn på 3 påvar. L. I (253—
254), L. II (1144—45) och L. III (1181—
85). L. III låg i strid med romarna och
bannlyste 1184 oppositionella element
inom kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
