Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4081
Ludvig—Ludwig.
4082
mätressers, bl. dem madame Pompadour,
och deras gunstlingars inflytande. Hans
slöseri och lättsinne berövade honom allt
anseende och undergrävde
konungamaktens bestånd. Genom Sjuåriga kriget (1756
—63) gingo dessutom Frankrikes kolonier
förlorade. 4. L. XVI, f. 1754, d. 1793,
konung 1774—92. Den förres sonson. L.
var i motsats till sin företrädare sederen
och arbetsam men klent begåvad och
oförmögen att höja landet ur det tilltagande
förfallet. Finanserna fördärvades, icke
minst genom drottningen Marie
Antoinet-tes slöseri, och L. måste till sist
sammankalla riksständerna (1789), vilket innebar
det absolutistiska kungadömets
sammanbrott. S. å. utbröt revolutionen, och då L.
därvid, påverkad av sin drottning, tog
parti mot den nya ordningen och dessutom
genom ett flyktförsök visade sig umgås
med planer på en restauration med
utländsk hjälp, avsattes han 1792 samt
dömdes till döden och avrättades följande år.
Jfr Franska revolutionen! 5.
L. XVII, f. 1785, d. 1795. Den förres son,
titulärkonung efter faderns död. L. hölls
jämte sina föräldrar fången i
Tempeltornet och dog där. Obestyrkta rykten
omtala dock, att han skulle i fängelset
utbytts mot ett annat barn och räddats.
6. L. XVIII, f. 1755, d. 1824. L. XVI:s
broder, konung 1814—24. L. vistades
under revolutionen och under napoleonstiden
i landsflykt samt blev efter Napoleons fall
1814 uppsatt på tronen. Under »de hundra
dagarnas» välde flydde han fr. Frankrike
men återvände dit efter slaget vid
Water-loo. L. regerade i början hovsamt men
lät sig sedan ledas av sin reaktionäre
broder Karl och arbetade för ett
återupprättande av »1’ancien regime». Denna
period av hans regering kallas »det vita
skräckväldet». V. Av grenen Orléans.
L. Filip, f. 1773, d. 1850. Son till Filip
av Orléans, konung 1830—48. L. tog vid
revolutionskrigens utbrott tjänst i armén
men flydde till utlandet och uppehöll sig
som lärare i Schweiz. Efter Napoleons
fall återvände han till Frankrike och blev
under L. XVIII :s reaktionära regering
medelpunkten för den liberala
oppositio
nen i Paris. Vid Karl X:s störtande 1830
blev han vald till generalståthållare och
snart därefter till »fransmännens
konung». L., som kommit till makten
genom den liberala borgarklassen
(»borgar-kungen»), drev i början en frisinnad
politik men motsatte sig snart folkets
reformkrav och störtades genom
februarirevolutionen 1848. Han vistades därefter
i England
Ludvig el. Louis Bonaparte, f.
1778, d. 1846. Napoleon I:s broder, konung
av Holland 1806—10. Jfr Bonaparte!
Ludvig (tysk. Ludwig). I. Tyska
konungar. 1. L. d e n t y s k e, d. 876, konung 817—
70. Ludvig den frommes son. Han erhöll
genom fördraget i Verdun 843 största
delen av det tyska området. 2. Ludvig
barnet, f. 893, d. 911, konung 900—911.
Den förres sonsons son. Han var den siste
av den karolingiska ätten. II. L. IV,
bajraren, f. 1283, d. 1347, tysk konung
1314—1347 och tysk-romerek kejsare 1328
—47. Han tillhörde det Wittelbachska
huset, vars inflytande han ökade.
Ludvig. Bajerska konungar. 1. L. I, f.
1786, d. 1868, konung 1825—48. Han
avsade sig kronan efter ett upplopp, som till
en del anses ha haft sin grund i hans
förbindelse med L o 1 a M o n t é z. 2. L. II, f.
1845, d. 1886. Den förres sonson, konung
1864—86. L. var konstnärligt och litterärt
intresserad med utpräglat estetisk
läggning. Hans slösaktiga
byggnadsverksamhet gjorde honom impopulär. Han dog
sinnessjuk. Litt.: Clara Tschudi: Ludvig den
andre (1906—07).
Ludwig [lu’tvich]. I. OttoL., f. 1813, d.
1865. Tysk förf, av skådespel och romaner.
Hans främsta arbete torde vara romanen
Zwischen Himmel und Erde (1857; sv. övers.
Emellan himmel och jord, 1858 och senare
uppl.). II. Karl Friedrich
Wilhelm L., f. 1816, d. 1895. Tysk fysiolog,
som bl. a. införde den grafiska metoden i
fysiologien. Led. av Vet. ak. III. Emil
L., f. 1881. Tysk förf., främst känd för
en rad biografier av psykologiskt
skarpsinne och dramatisk framställning. Bl.
dessa märkas Goethe (3 bd 1920), Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
