Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnesiumljus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4185
Magni’ficat—Magnus.
4186
MAGNOLIA-ART.
Fotografi.
Magni’ficat (lat.). Bet. han lovprisar.
Evangelisk lovsång, uppkallad, efter
begynnelseorden M. a’nima me’a do’minum
(= min själ lovprisar Herren), enl. Luk.
1 kap. 46 o. f. v. Marias ord i Sakarias’
hus, då hon besvarat Elisabets hälsning.
M. sjunges i kat. kyrkor vid vespern.
Magni’ficus (lat. av ma’gnus = stor och
fa’cere = göra). Det brukas i uttr. re’ctor
m., titeln för universitetens rektorer i
Sverige och Tyskland.
Magnifi’k (lat. magni/ficus). Bet.
storartad, präktig.
Magni’sa. Se M a n i s a!
Magnitogo’rsk. Industristad i ö.
Ryssland vid Uralfloden med betydande
järn-verksanläggningar. Omkr. 160 000 inv.
MagnoTia. Växtsläkte (fam.
Magnolia’-cece). M. äro asiatiska el. nordamer. träd
med stora, ofta välluktande blommor och
vanligen läderartade blad. De odlas
därför ofta i parker och trädgårdar, hos oss
egentl. endast i Skåne. Under tertiärtiden
var släktet cirkumpolärt.
Magnolia’ceae. Choripetal växtfamilj,
omfattande ett 100-tal träd el. buskar med
stora, i regel ensamma blommor. De
förekomma ej vilda i Europa, men arter av
Magno’lia och Liriode’ndron odlas ofta,
särskilt söderut.
Ma’gnus (lat.). Bet. stor, den store.
Urspr. ett hedersnamn åt Karl den store
(Ca’rolus ma/gnus) blev M. antagligen av
okunnighet om dess rätta innebörd
upptaget som mansnamn. I Norden bars det
tidigast av den norske konungen
Magnus den gode, som enl. Snorre
uppkallades efter Karl den store.
Magnus. Se Johannes Magnus
och Olaus Magnus!
Magnus. Svenska konungar. 1. M. L
a-d u 1 å s, f. 1240, d. 1290. Birger jarls
andre son. Han reste sig mot sin broder,
konung Valdemar, slog honom med dansk
hjälp vid Hova 1275 och hyllades s. å. som
konung. Han hävdade kraftigt
konungamaktens och lagens auktoritet mot
stormännen och gjorde slut på deras övervåld
MAGNUS LADULÅS BEN i
Riddarholmskyr-kan i Stockholm. Fotografi.
mot allmogen, som av denna anledning
gav honom hans tillnamn. I Alsnö stadga
1279 förnyade han sin faders fridslagar,
förbjöd våldgästning och tillerkände
skattefrihet åt var och en som gjorde
krigstjänst till häst, en bestämmelse, som
kraftigt bidragit till uppkomsten av det
världsliga frälset i Sverige. I Skänninge stadga
1284 ingrep han mot blodshämnden genom
påbjudandet av konungsfrid. 2. M. E r i k
s-s o n, f. 1316, d. 1374. Den förres sonson,
son till hertig Erik Magnusson och den
norske konungen Håkan V:s dotter
Ingeborg. Han ärvde efter morfadern Norges
krona 1319 och valdes s. å. till Sveriges
konung, varigenom de bägge rikena
inträdde i personalunion. M. hade att i båda
länderna utstå stridigheter med mäktiga
stormän, som i Sverige lyckades uppvigla
hans egen son, tronföljaren Erik, till
uppror. Han nödgades 1343 att avstå den
norska kronan åt sonen Håkan. 1364
tvangs han att lämna den sv. tronen åt
Albrekt av Mecklenburg, som stormännen
inkallat mot honom, sedan tronföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
