Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnesiumljus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4183
Magnesiumljus—Magnetnål.
4184
ses lätt i syror. Vid högre temp. bildar det
med kväve en nitrid. Oxiden är ett vitt,
lätt pulver, hydroxiden en slemmig, i baser
olöslig fällning. Salterna äro i regel
lätt-lösliga och ha starkt bitter smak. Sulfatet
(engelskt salt, Mg SO4) användes
som avföringsmedel. Karbonatet ingår i
d o 1 o m i’t och bildar enbart m a g n
e-s i’t. Det basiska karbonatet (magne’sia
a’lba) användes bl. a. i medicinen. Namnet
m. kommer (liksom namnen magnet och
mangan) av den joniska staden Magnesia,
under antiken berömd för sina bergverk.
Magnesiumljus. Se Blixtljus och
Magnesium!
Magnet. Ett stycke av ett
ferromagne-tiskt ämne, som påverkas av ett elektriskt
el. magnetiskt kraftfält, attraherar andra
ferromagnetiska kroppar och blir alltså en
m. I vissa fall kvarstår denna magnetism,
sedan kraftfältet upphört; magneten kallas
då p e r m a n e’n t. Ferromagnetiska
ämnen äro järn, nickel och kobolt och deras
malmer och legeringar samt de s. k.
H e u s 1 e r s k a legeringarna.
Permanenta magneter göras av stål, ofta
le-gerat med wolfram, krom el. molybden.
Elektromagneter göras av mjukt
järn, omgivet av spirallindad
ledningstråd. Större delen av deras magnetism
försvinner, då strömmen brytes. De
kunna göras betydligt starkare än
permanenta m. De senare kunna även framställas
genom strykning med en annan m. De
böra skyddas för stötar och upphettning.
Varje m. har en nordpol och en
sydpol. Upphänges magneten fritt, så
vänder sig nordpolen mot n., sydpolen mot s.
(egentl. mot magnetiska polerna;
jfr Jordmagnetism!). Polerna böra,
då m. ej användes, skyddas av pol-skor av
mjukt järn. Järnföremål, som en längre
tid stå i samma ställning, t. ex. kaminer,
visa sig ofta vara magnetiserade av
jordmagnetismen. Magnetiseringen antages
tillgå så, att de elementarmagneter,
varav de ferromagnetiska kropparna bestå,
ordna sig i kraftlinjernas riktning, så att
alla nordpolerna komma åt ena hållet
och alla Sydpolerna åt det andra. Härvid
uppstå alltså utåt verksamma krafter. I
det omagnetiserade stycket upphäva
däremot elementarmagneterna varandras
verkningar. Troligen beror deras
magnetism i sin tur på de elektriska
konvek-tionsströmmar, som uppstå, då
elektronerna kretsa kring atomkärnan. Jfr
Magnetism!
Magnetapparat. Se Tändapparat!
Magnetfält el. magnetiskt fält.
Kraftfält omkring en magnet.
Magnetiska legeringar. Se Heuslers
legeringar!
Magnetisk storm el. magnetiskt
oväder. Beteckning för större och vitt
utbredda tillfälliga störningar i
jordmagnetismen. M. s. åtföljas ofta av starka
jordströmmar.
Magneti’sm. Tillståndet hos en kropp,
som alstrar ett magnetiskt kraftfält.
Dettas kraftlinjer förhålla sig helt olika
gentemot olika ämnen. Införes ett stycke av
ett ferromagnetiskt ämne i ett
kraftfält, vika alla närliggande
kraftlinjer av från sina ursprungliga riktningar
och gå i stället genom ifrågavarande
stycke. Linjetätheten inom detta blir alltså
mångdubbelt större än i luften. Dessa
ämnen kunna därför bli magneter. Hos
paramagnetiska ämnen blir
tätheten något större än i luft, hos d i a m
agnet i s k a något mindre. De förra
attraheras därför svagt av en magnet, medan
de senare repelleras. Paramagnetiska
ämnen äro aluminium, mangan m. fl.
metaller; diamagnetiskt är särskilt vismut. Jfr
Jordmagnetism, Magnet!
Magneti’t el. s v a r t m a 1 m. Svart,
ferromagnetiskt mineral, som består av
järnoxidoxidul (Fes O4) och oftast
kristalliserar i oktaedrar.
Magnetkis. Bronsgult mineral,
sammansatt av järn och svavel, ungefär motsv.
formeln Feg S7. Det användes liksom
sva-velkis för framställning av svaveldioxid
m. m.
Magnetnål. Avlång magnet, som
användes till olika instrument, t. ex. för
undersökning av jordmagnetismen (kompass),
vid malmletning, i tangentbussolen o. dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
