Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meyer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4367
Meyerbeer—Mezzotintogravyr.
4368
ämnenas periodiska system, ehuru i annan
form. IV. Ernst von M., f. 1847, d.
1916. Tysk kemist, som utfört viktiga
undersökningar inom kolloidkemien. Led.
av Vet. ak. V. Victor M., f. 1848, d.
1897. Tysk kemist, som bl. a. utarbetat
en mycket använd metod för
gastäthets-bestämningar. VI. Eduard M., f. 1855,
d. 1930. Tysk historiker, prof, i Berlin,
som bl. a. utgivit Geschichte des Altertums
(5 delar, 1884—1902), ett arbete, som
anses vara samtidens yppersta historieverk
över denna epok. Led. av Vitt., hist. o.
ant. ak. och av Vet. ak.
Meyerbeer [ma’jerber], G i a c o m o
(egentl. Jacob Liebmann Beer),
f. 1791, d. 1864. Tysk tonsättare av
judisk börd, mest känd som
operakompositör. Av hans operor, vilka kännetecknas
av effektrikedom och en viss musikalisk
friskhet, märkas Robert le diable (1831;
Robert av Normandie; Sthlm 1839), Les
huguenots (1836; Hugenotterna, 1842), Le
Prophéte (1849; Profeten, 1852) och
L’Af-ricaine (1865; Afrikanskan, 1867). Led. av
Mus. ak.
Meyer-Foerster [ma’jer- fö’rster],
Wilhelm, f. 1862. Tysk förf., som skrivit det
populära skådespelet Alt-Heidelberg (1898;
sv. övers. Gamla Heidelberg, 1903).
O. MEYERHOF.
Fotografi.
Meyerhof [ma’jerhåf], Otto, f. 1884.
Tysk fysiolog, som
bl. a. studerat
m j
ölksyreomsätt-uingarna i
musklerna vid arbete och
härvid upptäckt en
del viktiga lagar.
M. erhöll härför
tillsammans med A. V.
Hill Nobelpriset i
fysiologi och
medicin 1922.
Meyrink [ma’j-], Gustav (egentl.
Meyer), f. 1868. Tysk-österr. förf., som
utgivit romaner med ett fantastiskt och
bisarrt innehåll, främst Der Golem (1914;
sv. övers. Golem, 1916).
Meytens el. M i j t e n s, Mytens
[mä’j-]. 1. Martin van Meytens d.
MARTIN VAN MEYTENS D. Y. Självporträtt.
ä., f. 1648, d. 1736. Holl. målare, verksam
i Stockholm sedan 1677, en av barockens
främsta porträttmålare i Sverige (bl. a. ett
berömt porträtt av Olaus Rudbeck i
Uppsala universitet). 2. Martin van
Meytens d. y., f. 1685, d. 1770. Den förres
son och lärjunge, porträttmålare,
huvudsakligen verksam i Wien, en av sin tids
mest uppburna konstnärer. Hans konst
präglas av formell säkerhet och elegans
men saknar individuellt djup. I Sverige
utförde han porträtt bl. a. av konung
Fredrik och drottningen. Han är
företrädd på Nationalmuseum.
Mezzani’n [metsa-] (it. mezzanPno av
me’zza = halv). Detsamma som e n t r
e-s o 1.
Mezza voee [me’tsa vå’tje] (it.). Bet.
med halv stämma. Inom musiken
beteckning för dämpad röstklang.
Mezzo [me’tså] (it.). Bet. halv. —
M.-f o’r t e, halvstarkt, förk. m f. —
M.-p i a’n o, tämligen svagt, förk. m p. —
M.-s o p r a’n, röstläge mellan sopran och
alt.
Mezzotintogravyr [metsåti’nto-] (it.
me’zzo ti’nto = mellanfärg). Ett slags
kopparstick, som utföres så, att koppar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
