Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitscherlich ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4407
Mjältbrand—Mjöldryga.
4408
Mjältbrand. Smittosam djursjukdom,
som angriper våra husdjur, men stundom
också de vilda idisslarna. Vid mjältbrand
föreligger anmälningsplikt till
hälsovårdsnämnd, kommunalordf. el. motsvarande
myndighet. Smittämnet är en i blodet
förekommande bacill (se bilden i band I,
spalt 520!), som upptages genom sår,
genom munnen och även från infekterad
jord. Även människor kunna smittas
genom närmare beröring med
mjältbrand-sjuka djur el. rester efter döda sådana
(hudar!). Alltefter den primära
lokalisa-tionen skiljer man mellan hud-, lung- och
tarmmjältbrand. Ytterligare kan
sjukdomen förlöpa som en akut blodförgiftning.
De tre sista formerna sluta nästan alltid
med döden, under det att den första med
lämplig behandling ofta kan läkas.
Mjältbrandsemfysem. Se Frasbrand!
Mjälte (grek, splen, lat. Ii’en). I
blod-kärlssystemet inkopplat organ, som
förekommer hos alla ryggradsdjur och har bl.
a. till uppgift att förstöra röda
blodkroppar samt att vara en blodreservoar. M.
omges av en kapsel av bindväv samt ett
veck av bukhinnan. I särskilda M a 1 p
i-ghiska folliklar bildas vita
blodkroppar. M. förstoras vid
infektionssjukdomar, särskilt vid tyfus, malaria m. fl.
De flesta blodsjukdomar särskilt
leukemier äro förbundna med mjältsvullnad. Jfr
Människan, plansch!
Mjälthugg. Smärtor i mjälttrakten. Så
vitt man vet härröra dessa smärtor ej från
mjälten utan framkallas troligen av kramp
i mellangärdet, diafra’gma. Stundom
kunna de dock ha annan orsak. Jfr Håll!
Mjältsjuka (eng. spleen [splin]). Äldre
beteckning för hypokondri och melankoli.
Mjöberg. 1. Josua M., f. 1876.
Språkvetenskapsman, läroverksrektor i Lund,
en av de främsta förkämparna för
moders-målsundervisningens fördjupande i våra
skolor. Bl. hans arb. märkes Svensk
litteraturhistoria (1927). 2. Eric Georg
M., f. 1882. Den förres kusin. Zoolog och
forskningsresande (Australien, Sumatra,
Borneo), förf, av reseskildringar, t. ex.
Bland vilda djur och folk i Australien
(1915), Borneo, huvudjägarnas land (1927).
Mjöbäck. Socken i Älvsborgs län (Kinds
härad). 834 inv. (1932).
Mjöd (sanskr. ma’dhu = sötma, honung).
Sannolikt den älsta av de indoeurop.
folkens jästa drycker. Den bereddes genom
jäsning av honungsvatten, tillsatt med
vissa kryddor.
Mjöl. M. är dels osiktat, sammalet,
dels genom siktning uppdelat i kli och
siktmjöl. Det förra innehåller mer
äggvita, men är mindre smältbart för
människan. En viktig beståndsdel av m. är
gluten, som bl. a. förorsakar m: s
förmåga att med vatten bilda deg.
Mjölbagge el. M j ö 1 b i 11 (Tene’brio
mo’litor). Brun, avlång, svagt glänsande
skalbagge av 28—30 mm längd och med
pärlbandlika antenner. Larven är gulvit
och kallas m j ö 1 m a s k. Den lever av kli
och mjöl och förekommer därför ofta i
kvarnar och bagerier samt uppfödes som
föda åt burfåglar.
MJÖLBY STADSVAPEN
Fältet rött, strömmen
o. kvarnhjulen silver.
MjöLby. Stad i
Östergötland och
Östergötlands län,
vid Svartån och S.
J. samt Mjölby—
Hästholmens järnv.,
järnvägsknut och
handelscentrum för
omgivande bygd.
Bland M:s 33
industriella anläggningar med 590
arbetare (1930)
märkas elektricitets
verk, kvarnar, mek. verkstäder och
gjute-rier samt möbel- och snickerifabriker. M.,
som blev stad 1920, är modernt byggd och
saknar märkligare historiska minnen. 5 88S
inv. (1932).
Mjöldagg. Se Erysiphese!
Mjöldryga el. M j ö 1 ö k a. Drog, som
består av myceliet av mjöldrygesvampen
(Cla’viceps purpu’rea), vilken parasiterar
på råg, havre och korn. M. användes i
medicinen huvudsakligen i form av extrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
