Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mohn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4421
Mohn—Mo’ldau.
4422
Mohn [mån], Jacques Alfred, f.
1870. Kansliråd och förf, av schweiz. börd,
pastor vid franska reformerta
församlingen i Stockholm 1897—1906 samt 1914—16,
l:e legationssekreterare i sv.
utrikesdepartementet sedan 1921.
Mohr, Hugo Lous, f. 1889. Norsk
målare, främst av landskapsmotiv och
monumentala figurkompositioner i en
lyriskromantisk stil. ‘
Mohs [mås], Friedrich, f. 1773, d.
1839. Tysk mineralog, mest känd genom
sin hårdhetsskala för mineral. Se
Hårdhet!
Mo’ira (grek.). Bet. del, lott. I grek,
mytologi namn på de tre ödesgudinnorna,
Klo’to (= den spinnande), La’kesis (=
den som avmäter livslotten) och A’tropos
(= den oa vvändbara, den som bestämmer
en människas dödsstund).
Moiré. Se Moaré!
Moissan [moasa’n], Henri, f. 1852, d.
1907. Fransk kemist, professor i Paris, som
medels sina elektriska ugnar framställt en
temperatur av ung.
4 000° och utfört
viktiga
undersökningar över
karbider och silicider
samt framställt
konstgjorda
diamanter. M. var även den
förste, som
framställde fluor i fri
form. Han erhöll
Nobelpriset 1906.
Moissi [må’j-], Alexander, f. 1880.
Framstående tysk dramatisk skådespelare
av it. börd. Han gästspelade i Stockholm
1921 och 1932.
Moitié. Se M o a t j é!
Moji. Hamnstad i Japan (n. Kiushiu),
vid sundet mellan öarna Kiushiu och
Hondo, med mycket betydande kolexport.
103 000 inv. (1929).
Mojna. Avtaga i styrka (om vind).
Mokka el. Mocka. Stad i s. v. Arabien
(imamatet Jemen) vid Röda havet, förr
bekant för sitt kaffe (Mockakaffe). Numera
H. MOISSAN. Fotografi
har kaffehandeln övertagits av Aden och
andra hamnar.
Mo’ksja. Biflod till Oka i ö. Ryssland,
omkr. 600 km lång.
Mol. Detsamma som grammolekyl.
Se Gramatom!
Mo’Ia (lat.; bet. egentl. kvarnsten) el.
druvbörd, månkalv. Sjuklig
förändring av befruktat människoägg, varvid
chorionhinnans fransar tillväxa och
förvandlas till bläsor. Ägget, som vanligen
ej innehåller något foster, avgår oftast i
3—4:e havandeskapsmånaden under
starka ofta livsfarliga blödningar.
Molander. 1. Johan Harald M., f.
1858, d. 1900. Förf., regissör vid Svenska
teatern i Stockholm, som bl. a. utgivit
skådespelet En lyckoriddare (1900) och
översatt Rostands Cyrano de Bergerac. 2.
Gustaf Harald August M., f. 1888. Den
förres son, skådespelare och filmregissör,
sedan 1913 anställd vid Dramatiska teatern
i Stockholm. 3. Karin Margaret
Elisabet M., f. E d w e r t z, f. 1889.
Skådespelerska, gift med M. 2 1910—18,
sedan 1922 med skådespelaren Lars Hanson.
4. Olof Johan Harald M., f. 1892.
Son till M. 1, regissör, skådespelare och
översättare, sedan 1914 anställd vid
Dramatiska teatern i Stockholm, förste
regissör därstädes sedan 1920.
Mola’rer (lat. mo’la = kvarn). Bakre
kindtänder, oxeltänder.
Mo’lbech [-baeck], Christian, f. 1783,
d. 1857. Dansk historiker, kritiker och
språkforskare, professor i
litteraturhistoria vid Köpenhamns universitet. I ett
flertal skrifter behandlade han intryck fr.
resor i Sverige och har i hög grad
befordrat kännedomen om Sverige och sv. kultur
i Danmark. Litt.: J. Ekedahl: Molbech
den äldre och Sverige (1906).
Mo’ldau. 1. Flod i v. Tjeckoslovakien,
Böhmens förnämsta flod med källor i
Böh-merwald och biflod till Elbe. M. är
ovanför sammanflödet både längre och
vattenrikare än Elbe och är segelbar upp till
Budweis. Sedan 1919 är M. intern, farled
å sträckan Prag—Elbe. Längd: 452 km.
2. Landskap i ö. Rumänien omkring floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
