Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orkidé ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4851
Orkidé—Ormar.
4852
nämning på instrumentmusiken själv och.
på samlingen av en dylik musik
gemensamt utförande musikerna. Man skiljer
mellan strå k-o., omfattande första och
andra fiol, altfiol, violoncell och kontrabas,
och blå s-o., bestående av flöjter, oboer,
klarinetter, fagotter, horn, trumpeter,
basuner, tuba och pukor jämte en del andra
trä-, bleck- och slaginstrument. En
fullständig o. är en sammanslagning av dessa
båda former. — Orkesterförening,
förening, som har till ändamål att
upprätthålla en stående orkester och verka för
o.-musik. Dylika finnas numera i de flesta
större sv. städer, ss. Stockholm (Stockholms
konsertförening, grundad 1902), Göteborg
(Göteborgs orkesterförening, grundad
1905), Gävle (Gävle orkesterförening, 1911),
Hälsingborg (Hälsingborgs
orkesterförening, 1911), Norrköping (Norrköpings
orkesterförening, 1912) och Malmö (Malmö
orkesterförening, 1920), flera med
statsunderstöd. — Orkestr a’l, hänförande sig
till o.; orkestermässig. — O r k e s t r e’r a,
sätta ett tontsycke för orkester.
Orkidé. Sv. namn på växt, tillhörande
fam. Orchida’cece.
Orkneyöarna [å’kni-]. Britt, ögrupp i
Atlanten n. om Skottlands n. ö. udde.
Antalet öar och holmar utgör omkr. 90, varav
omkr. % äro bebodda. Med en
sammanlagd yta av 975 kvkm är ögruppen ngt mer
än hälften så stor som Öland. Största ön
är Pomona el. M ainland. O:s
berggrund utgöres av paleozoisk sandsten,
jordmånen av fruktbar, sandig lera.
Boskapsskötseln och sillfisket äro de förnämsta
näringsgrenarna. 22 000 inv. (1930). På
700-talet besöktes O. av vikingar, och i slutet
av 800-talet erövrades de av Harald
Hår-fager. Norskt språk förekom på öarna ännu
i slutet av 1600-talet. Huvudstad: K i r
k-w all.
Orko’menos. 1. Forntida grek, stad i ö.
Arkadien. 2. Urgammal grek, stad i
Boio-tien, berömd som huvudort för det
förhistoriska, vidsträckta minyernas rike.
Forn-lämningar och fynd fr. förhistorisk tid
finnas där, bl. a. Greklands största
kupol-grav.
Orla’ndo, Vittorio Emanuel e, f.
1860, d. 1926. It. jurist och statsman,
konseljpresident 1917—19.
Orla’ndo furio’so (it.). Bet. »Den rasande
Roland». Längre berättande, på ottave
rime avfattad dikt av Ariosto, som
skildrar den berömde medeltidshjälten Rolands
äventyr och kärlekskval.
Orléans [årlea’n]. Stad i n. Frankrike
(dep. Loiret), vid Loires nordligaste punkt.
Bl. O:s äldre byggnader intaga kyrkor och
katedraler en framstående plats.
Märkligast är den gotiska katedralen S:te Croix
från 1200-talet, förstörd av hugenotterna
1567, ombyggd 1601—1829. O. har
kemiskteknisk och mekanisk industri samt är
handelscentrum i en rik jordbruksbygd.
71 000 inv. (1926). — Orléanska
jungfrun, se Jeanne d’A r c!
Orléans [årlea’n]. Franska hertigätter,
yngre linjer till kapetingerna. Den nuv.
grenen, B o u r b o n-O., härstammar fr.
Ludvig XIV :s broder Filip, som fick
her-tigdömet O. i förläning. Hans ättling hertig
Ludvig Filip (f. 1747, d. 1793) anslöt
sig till oppositionen och invaldes i
national-konventet 1792, där han gick under
namnet »medborgaren Philippe Égalité». Trots
detta giljotinerades han 1793. Hans älste
son var Ludvig Filip, fransmännens
konung 1830—48 (se Ludvig, spalt
4081!). Efter hans tid drabbades de
främsta medlemmarna av landsförvisning men
tillätos senare att återvända. Ättens nuv.
huvudman är prins Jean av O., f. 1874.
Orlov [arlå’ff]. 1. Grigorij
Grigor-jevitj O., f. 1734, d. 1783. Rysk
general-fälttygmästare. Han var Katarina II :s
gunstling och hennes medhjälpare vid
statskuppen 1762. 2. Aleksej G r i g o
r-j e v i t j O., f. 1735, d. 1808. Den förres
broder, överbefälhavare för den ryska
flottan i rysk-turkiska kriget 1768—74.
Orlovssedel. Se Lega!
Orlunda. Socken i Östergötlands län
(Aska härad). 475 inv. (1932).
Ormar (Ophi’dia). En ordn. Kräldjur,
som utmärkes av långsträckt kropp utan
extremiteter (en del ha doek rudimentära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
