Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orkidé ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4853
Ormbett—Ormussundet.
4854
bakre dylika), mycket rörliga revben och
huden å övre sidan täckt av taktegellikt
lagda fjäll, å undre sidan av hornplåtar.
Mest typisk för o. är underkäken, vars ben
ej äro sammanvuxna, utan endast hållas
ihop av ett tänjbart ligament, så att
munöppningen kan vidgas kolossalt. Ögonlock,
trumhinna och trumhåla saknas. Tungan
är lång och kluven och tjänstgör som
känsel- och luktorgan. Tänderna äro spetsiga
oeh bakåtböjda och tjäna huvudsakligen
till att hålla kvar bytet. Hos g i f t s n
o-k a r och huggormar finnas särskilda
gifttänder. Vänstra lungan är förkrympt
el. saknas. Njurarna ligga bakom varandra.
De flesta o. lägga ägg, men hos en del, t.
ex. huggormen, utvecklas dessa inuti
modern. Av o. finnas ett stort antal arter
(nära 2 000), bl. a. s k a 11 e r o r m a r,
boaormar, huggormar, snokar
och giftsnokar.
Ormbett. Vid o. bör giftet snarast
möjligt avlägsnas medels utsugning, bäst
sedan såret skurits upp, el. oskadliggöras
genom bränning el. insprutning av
kalium-permanganat. Att svälja giftet är ej
farligt. Den bitne bör vidare behandlas med
stimulantia (alkohol el. dyk). Rörande
själva ormgiftets natur är intet med säkerhet
känt. Däremot kan serum mot detsamma
framställas.
Ormbunkar. Se Filicales, P t e
ri-d o f y t e r!
Ormbunkrot. Rotstocken av AspPdium
fi’lix mas, vilken användes till fördrivning
av binnikemask.
Ormbunksväxter. Dels beteckning på
kryptogamgruppen Pteridofyter, dels
på dess underavdelning Filicales. Se
dessa ord!
Ormbär. Sv. namn på Pa’ris quadrifo’lia.
Ormbäraren (Ophiu’chus el.
Serpenta’-rius). Stjärnbild, som tillsammans med
stjärnbilden Ormen ligger ö. om Vågen på
bägge sidor om himmelsekvatorn.
Ormdrag. Se Sorgmyggor!
Ormen långe. Namn på det stora
drakskepp, som Olof Tryggvesson använde i
slaget vid Svolder.
Ormesberga. Socken i Kronobergs län
(Norrvidinge härad). 392 inv. (1932).
Ormgift. Se Ormbett!
Ormhalsfåglar (Plo’tus). Ett släkte
Skarvar med lång hals och korta ben.
Mest känd är den afrikanska o. (Plo’tus
Levailla’nti), som är svart med en roströd
fläck på halsen. Den lever av fisk.
Ormrot. Sv. namn på Poly’gonum
vivi’-parum.
Ormslå el. Kopparorm (A’nguis
fra’gilis). En liten ormlik Ödla, utan
extremiteter. Ryggen är brunaktig, buksidan
grå el. svart. O. lever av maskar och
sniglar och förekommer i hela Europa och v.
Asien. Den är ofarlig.
Ormspott. Se Spottstrit!
Ormstjärnor (Ophuiroi’dea). En ordn.
Sjöstjärnor, stundom förd till en egen
klass bland tagghudingarna. O. ha rund,
skivlik kropp och smala, stundom
förgrenade armar med ormlika rörelser. En hel
del finnas vid sv. västkusten.
Ormsö. Liten ö mellan Dagö och Nuckö
vid Estlands västkust. O. är ett av de
områden i Estland, som bäst bevarat sin
svenskhet. Befolkningen består av omkr.
2 500—3 000 svenskar och 3—400 ester.
Ormtunga. Sv. namn på Ophioglo’ssum
vulga’tum.
Ormussundet. Sundet mellan Persiska
viken och Arabiska havet.
ORMSTJÄRNOR. Fotografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
