Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mina damer och herrar!
De kristne neka, att gud har en historia. De säga, att han i dag är densamme, som han varit för millioner år sedan, och att han i evighet förblir densamme — oföränderlig och höjd öfver tidens vexlingar och skiften.
Och dock har äfven gud en historia. Äfven han föddes en gång — äfven han är underkastad utvecklingens lagar. — Det är i dag en helt annan gud, som menniskorna bedja till och i andakt sträcka sina händer mot än den gud, som menniskorna bådo till och trodde på i forna tider.
Gud är återspeglingen, reflexen från menniskans inre af det okända, det oförklarliga. Gud är personifikationen af menniskans bättre jag — och derför förändras gud med menniskan. I den mån kunskapen vidgas, upplysningen stiger, vidskepelsen förlorar sin makt öfver sinnena, tränges gud allt längre och längre bort, tills han omsider alldeles försvinner ur sigte.
Jag skall i dag säga något om gudsbegreppets uppkomst — jag skall visa eder dess föräldrar: okunnigheten och den vaknande reflexionen och jag skall söka antyda de tankeprocesser, genom hvilka gudsbegreppet öfvergått från polyteism till monoteism och blifvit kristligt, samt huru det i dag står i strid med vårt rättsmedvetande och vår kunskap.
Det är något allmänt kännetecknande och karaktäristiskt för de vilda folkslagen och ännu mer för de i mensklighetens barndom lefvande menniskorna, att de ej kunna skilja mellan sig sjelfva och den dem omgifvande naturen. De öfverförde sina egenskaper på tingen och fenomenen omkring dem — omedvetet dömde de från sig sjelfva till naturföremålens och naturkatastrofernas beskaffenhet. Alla deras handlingar voro förorsakade af deras personliga vilja — de voro gjorda i ett visst syfte — de voro framkallade af vissa känslor — de utfördes med beräkning, af kärlek eller hat, i mening att gagna eller skada. De kunde ej gå utom sig sjelfva. De egde ej förmåga att döma naturen och dess lif efter dess egna lagar, utan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
