Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dömde från sin ståndpunkt och inlade i händelserna sina egenskaper, sina känslor och begär.
Hvad som först väckte de äldsta menniskornas uppmärksamhet var naturtingen: träden, bergen, floderna. För dem voro träden, bergen och floderna lefvande varelser. De kände ej deras ursprung, de voro gåtor för dem — de väckte deras undran. De sågo trädet spira upp, växa till, skjuta grenar, blad och blommor, afkläda sig löfverket om hösten, ikläda sig denna skrud åter om sommaren; detta träd lefde — dess rötter voro dolda i jorden — de kände ej dess ursprung — och det kunde dödas. Liksom man med en yxa kunde fälla en man af en främmande stam till marken, så att han låg der död, utan lif och rörelse, så kunde man ock göra med trädet. Det dog för timmermannens yxa och bjelken var trädets lik.
Och dessa höga berg, som reste sig mot stjernorna och begränsade horisonten — dessa väldiga jättar, som buro himlahvalfvet på sina axlar och från hvilka gryningen, solen, månen och stjernorna gingo ut på sin stolta vandring — äfven bergen, kraftens symboler, styrkans manifestationer, betraktade man med undran, med vördnad och andakt — ja, med en religiös ödmjukhet.
Och så vattenfallen och floderna — dessa hemlighetsfulla resenärer, som foro öfver landet, som passerade förbi boningarne, som befruktade åkrarne, som vattnade hjordarne och som t. o. m. värnade dem från fienders anlopp — eller som stundom vredgade, af någon orsak rasande, kommo i vild fart och ödelade fälten, förstörde boningarna och dödade menniskorna — hvad voro dessa strömmar och floder för något? — hvarifrån kommo de? — hvart foro de hän? De voro främlingar från fjerran nejder — de begåfvo sig bort till okända trakter.
Eller hvad var elden för något? I det ena ögonblicket var elden här — i det andra var han borta. Hvarifrån kom han? Hvart tog han vägen? Han föddes genom tvenne trästyckens gnidning mot hvarandra, men genast åt han upp sin fader och moder. Se, huru han far fram i skogen! Så glupskt han kastar sig öfver träden och äter upp dem! Man kunde icke fånga honom. Han rasade som en ursinnig — hvad var meningen? Hvad tänker han taga vägen? och så kallades han brännaren, lysaren, den hastige. Men också vännen — det var ju han, som bereder vår föda, som kokar vår mat, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
