Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristendomens kardinalpunkt är ej i dag så stor, som den fordom var — hymnerna sjunges ej med samma värme och öfvertygelse som i förstone — orgelns toner ljuda väl ännu i de höga tempelhvalfven, men menighetens röster följa ej längre med så ifrigt och allvarligt som förr. Folket tvekar, undrar, tviflar. Rättsmedvetandet ryggar tillbaka för dessa kristna historier. Förnuftet förnekar deras sanning. Folket står upp och går ut ur kyrkorna och längtar efter nya samlingsplatser, väntar att få höra sanningens ord förkunnas. Verlden står i dag på samma stadium som vid kristendomens födelse. Den gamla religionen har förlorat all makt öfver sinnena. Dessa kristna gudar ha för oss ej mera verklighet än de romerska gudarna hade, när Constantin slopade dem. Menniskan har gjort den förfärliga eller rättare sagdt: den välsignade, den lyckliga upptäckten att han, denne kristne fader endast är en inbillning, likasom de gamla hednagudarne. Åter har menniskan funnit kontraster, motsägelser mellan sitt eget bättre vetande och den gud, som skulle vara uttrycket för detta. Och så står hon i dag vid ett betydelsefullt och afgörande skede i sin utveckling. Likasom det för 1800 år sedan gälde att kassera de många gudarna, derför att de ej voro tillräckliga att förklara händelserna och fenomenen; så gäller det i dag att kassera den kristne guden för att han lika litet kan vara verldens gud.
Men presterna och teologerna gifva sig icke så fort. Det fins något som heter sjelfupphållelsedrift och den gör sig äfven gällande på detta område. Det gäller deras position och auktoritet. De hafva en gång varit menniskornas lärare och som sådan åtnjutit stort anseende. De hafva talat med auktoritet. De hafva varit guds ombud här på jorden. Det gäller att rädda sitt skinn, kosta hvad de vill och så börja presterna inlägga nya meningar i de gamla orden — upptaga i kristendomen nutidens åskådning och utgifva den för den sanna kristendomen. De taga de gamla etiketterna och stämpla dermed humanare åsigter som kristna — men dermed hafva de beträdt en farlig väg. De hafva upptagit i kristendomen just hvad som är upplysande för densamma och snart skall den lilla rationalistiska surdegen genomtränga hela den dogmatiska massan. Vi börja få en mängd rationalistiska fritänkarprester, som vilja rädda kristendomen genom att kalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
