Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
summan1. Detta är sannolikt redan af det skäl, att, då rörande
sjelfva sättet för försäljningen inga stadganden funnos, som
inneburo en garanti för erhållande af ett skäligt pris, föreskriften
om värdering skulle hafva varit utan egentligt ändamål, om det
stått panthafvaren fritt att till hvilket pris söm helst föryttra
panten. Att man tillmätte ordet »efter» i uttrycket försälja
efter värdering icke blott en temporal, utan om vi så få säga
en limitativ betydelse, bestyrkes ock af Kongl. Instruktionen
för Häradsfogdar d. 9 Ok t. 1688 § % der det angående för
kronoutskylder utmätta lösören stadgas, att den utpantade
saken skall försäljas »efter värdering, der den intet högre kan
utbringas»; att det skulle vara möjligt att föryttra den för lägre
pris, förutsättes således icke.
Om sålunda bör antagas, att panthafvaren, vare sig han
beslöt sig för att behålla eller sälja panten, alltid ansågs
godtgjord för sin fordran intill värderingssummans belopp, så blir
spörsmålet, om den försäljning efter värdering, hvartill han var
berättigad, skedde på hans egen eller på gäldenärens risk, af
betydelse endast i de fall, då pantens försäljningssumma var
högre än dess efter mätismannaord bestämda värde. Då
enligt Stadslagen det var panthafvaren, som hade valrätt mellan att
»ega eller sälja» panten, skulle han, om man antager, att
försäljningen varit ett sjelfständigt sätt för panträttens realisation vid
sidan af pantens behållande efter värderingen, genom att välja
den förra utvägen aldrig kunnat vinna något, ty det belopp,
hvarmed köpeskillingen möjligen öfversteg värderingssumman,
skulle ju i så fall kommit gäldenären till godo, antingen så att
det skulle återlemnats till honom eller afräknats på hans skuld,
hvaremot, om försäljningen skedde för panthafvarens räkning,
möjlighet för honom fans att göra vinst på densamma.
Under sådana förhållanden kan det icke antagas, att den
försäljning af pant, som i stadslagen omnämnes, var något
sjelfständigt sätt för panträttens realisation, utan voro samma grund-
1 Jfr. BjR. 37 pr. »sæli [>a hwar han bæst ma me[) twæggiæ mannæ
vitnum» och § 1 »allir panter sæliæs skulu. Jæer sælins me[)
twæggiæ mannæ vitnum. oc mætorfmm»––––Här begagnas i stället för pre-
positionen »efter» ordet »med», som tydligare uttrycker den enligt vår
mening riktiga innebörden jämväl i Stadslagens bestämmelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
