Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det i H. B. 10: 2 beskrifna förfaringssättet kommer till
användning1.
Angående lagligheten af denna praxis skulle man möjligen
kunna hysa tvifvel, i det man kunde vilja göra gällande, att
en panthafvare borde vara skyldig att först hålla sig till panten
och dervid iakttaga det för dess realisation föreskrifna sättet.
Tydligt är, att enligt ett rättssystem, som ännu kvarstår på
den ålderdomliga grundsatsen, att en panthafvare icke har rätt
att af gäldenären utkräfva det belopp, hvarmed skulden
öfver-stiger pantens värde, någon befogenhet för borgenären att i
stället för panten anlita annan gäldenärens egendom icke kan
förefinnas. Deremot är det ingen nödvändig följd deraf, att
panthafvaren har den materiela rätten att utkräfva detta
öfver-skott, att han också skall ega den formela befogenheten att
utan att utöfva den honom i egenskap af panthafvare
tillkommande rätten såsom en vanlig borgenär ur gäldenärens
egendom i allmänhet söka betalning. Rättssystem finnas fastmera,
som förmena honom en dylik rätt2. Man kunde möjligen vilja
göra gällande,. att 1734 års lag skulle stå på samma
ståndpunkt, hvilket skulle framgå deraf, att i U. B. 5: 3,
omedelbart efter det borgenär medgifvits rätt att, om han ej ville
behålla det utmätta godset efter värdering, få det försåldt under
offentligt utrop, förekommer följande stadgande: »Huru med
panthafvaren denna rätt utan stöd af särskild t aftal. Detta skedde i Norge
genom § 2 i Loven d. 12 Okt. 1857 och, hvad Danmark vidkommer, genom
§ 155 i Loven om Konkurs m. m. d. 25 Mars 1872. Se härom Gram, a. a.
I s. 544 ff., Nellemann s. 27 ff. och Torp, Dansk Tingsret, Kjøbenhavn
1892, s. 631 ff. samt Hallager a. a. II s. 260 ff. och Schweigaard II s. 354.
1 Redan Rabenius, Primæ jurisprudenti æ extrajudicialis lineæ, Upsala
1769, § 26, omnämner, att det ifrågavarande stadgandet nästan aldrig
plägade komma till tillämpning. — Ett exempel på uppbjudande och värdering
af lös pant linnes i det i N. J. A. 1896 s. 141 refererade rättsfallet.
.2 Allgemeines Landrecht I: 20 § 46 stadgar, sedan det i närmast
föregående §§ framhållits, att den personliga ansvarigheten icke upphör
genom ställande af pant, att gäldenären, såvida han fortfarande är ega re
af panten, kan påyrka, att borgenären först skall hälla sig till denna. Till
denna s. k. exceptio excussionis realis fanns inom den romerska rätten
någon motsvarighet endast i händelse af feärskildt aftal, se Koch, Allgemeines
Landrecht fur die preussischen Staaten. 4 Aufl. I: 2 s. 639 not 44;
Wind-scheid I s. 714 ff.; Dernburg I s. 868 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
