Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
panträttens realisation, motsatt det i de öfriga lagarna rådande,
i denna lag skulle hafva kommit till uttryck. Att försäljning
af både lös och fast pant särskildt uppmärksammas i
Stadslagen, kan möjligen bero derpå, att det i stad var lättare än
’på landet att finna köpare till den förståndna panten och
följaktligen vanligare, att försäljning deraf egde rum. Deremot
måste det antagas, att den försäljning af fastighet, utgörande
s. k. kistepant*, som i Visby stadslag omtalas, verkligen skedde
på gäldnärens risk och sålunda var ett sjelfständigt sätt för
panträttens realisation1 2 3. Nämda lag8 stadgade nämligen, att,
om lånet ej å förfallodagen infriades, panten borde uppbjudas
inför rådet och derefter vilkorligen säljas4; löste ej egaren,
hvilken borde underrättas såväl om uppbjudandet som att
»vor-dingen» skett, inom viss tid, så förblef panten såld, och för
förhållandet mellan panthafvaren och gäldenären var den för
densamma erhållna köpeskillingen allena afgöraride. Något
in-tlytande på senare svensk rättsutveckling synes denna lags
grundsatser i ämnet icke hafva utöfvat.
I 1734 års lag kvarstodo de öfriga gamla lagarnas
grundsatser angående sättet för realisation af panträtt i fast egendom i
hufvudsak oförändrade. Betalades icke skulden i rättan tid, skulle
borgenärens rätt realiseras icke genom försäljning af fastigheten
och skuldens betalning ur köpeskillingen för densamma, utan
genom ett särskildt förfarande— lagfarande med panten, J. B.
9: 3 — åsyftande att göra borgenären till egare af den
pantför-skrifna fastigheten mot skyldighet att till gäldenären utgifva det
belopp, hvarmed denna i värde öfversteg skulden. Häraf
förklaras, huru bland de laga fång, som i J. B. 1: 1 uppräknas,
kan nämnas »pant, om den lagligen pantsatt och förstånden är».
I olikhet mot en panthafvare i lös egendom var sålunda en
borgenär, som hade panträtt i fastighet, ovilkorligen
berättigad att efter lagfarande med panten blifva egare deraf, och
1 Om betydelsen af denna term se Amira, a. a. s. 209 ff., Meibom,
a. a. s. 423.
2 Amira, a. a. s. 210, 225.
3 Visby stadslag III: 1, 26 § 1. Jfr. om försäljning af fast pant enligt
sydgermanska rättskällor Meibom a. a. s. 124, 433 ff.
4 Jfr. ofvan sid. 52 not 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
