Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäldenären kunde icke fordra, att fastigheten skulle försäljas
genom offentligt utrop. Genom en sådan försäljning, företagen
af gäldenären, rönte panträtten, om den öfverhufvud var sådan,
att den egde giltighet mot tredje man, jfr. J. B. 9: 2, inverkan
lika litet som genom en försäljning under hand1.
Det är tydligt, att fastighetskrediten icke kunde erhålla
någon särdeles stor utveckling enligt ett rättssystem, som på detta
sätt gjorde det till en rättslig nödvändighet för den, som
utlånat penningar mot säkerhet i fast egendom, att, såvida han
ville göra sin panträtt gällande — i stället för att enligt
forskrivningens lydelse å den bestämda förfallodagen erhålla betalning
i penningar* — efter ett besvärligt förfarande, som kunde vara
under åratal, mottaga eganderätten till sjelfva fastigheten.
Sedan grundsatserna angående exekutionsväsendet i allmänhet
undergått den omgestaltningen, att borgenärens rätt att erhålla
betalning i penningar blifvit erkänd, äfven om derför
erfordrades försäljning af gäldenärens fasta egendom, var det
derför endast en i sakens natur liggande konsekvens häraf, att
en borgenär, hvilkens fordran var förenad med panträtt i fast
egendom, föredrog att begagna sig af denna utväg framför det
tidsödande förfarandet enligt J. B. 9: 3. Redan ganska tidigt
kom detta senare allt mera ur bruk2, och det var derför en i
praktiskt afseende icke så synnerligen betydelsefull förändring,
som den svenska rätten undergick genom Kongl. Forordn, ang.
ändring af gällande stadganden om lagfart å fast pant d. 16
Juni 1875, hvarigenom rätten att genom lagfarande med panten
förvärfva eganderätt till densamma i afseende å senare skeende
pantupplåtelser upphäfdes3 och i fråga om redan skedda
förändrades till öfverensstämmelse med de nya grundsatserna om
1 Jfr. Tengwall s. 194 ff., hvilkens mening leder derhän, att samma
grundsats skulle i detta afseende hafva varit rådande angående panträtt i
fast och lös egendom. Något stöd derför anförer han icke, och åsigten
synes af flera skäl alldeles ohållbar.
2 Tengwall s. 195. Galonius (De Hypotheca, Åbo 1786, 1792)
omnämner, att redan vid denna tid fastighetens försäljning å auktion var vida
vanligare än dess behällande efter värderingen (Galonius, Opera omnia II
s. 234 not 10).
8 Jfr. Nordling, Lagfarts- och inteckningslagarna, 2 uppl. s. 133 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
